DELA
© Nya Åland

Köparen som avgör om marknaden finns

Säg nej till människohandel. Vägra vara marknaden för människohandelns offer.
I Port-au-Prince finns tusentals föräldralösa, förtvivlade barn, skadade, traumatiserade, övergivna. De flesta av oss får en klump i halsen när vi ser det, och vi gör vad vi kan för att hjälpa, med pengar, med galor, med insamlingar.
Det finns andra som ser nöden, all nöd, som ett sätt att tjäna pengar. Sådana människor rör sig i dag i Haitis katastrofdrabbade städer och stjäl barn, för slavarbete, för prostitution, för andra onämnbara saker.
Sådana människor skyr, som djävulen själv, inga medel för att göra ont värre. När ont blir värre blir förtjänsten högre. Det finns inga ord för att beskriva dessa varelser i människohamn, dessa odjur som tar de små och värnlösa och behandlar dem som slaktavfall.

Ännu värre, ännu mer föraktliga är köparna, de som inte ens drivs av desperation och ren okunskap om vad som är rätt och fel. De som i rena, fina kläder, väldoftande och med mjuka händer kan få för sig att köpa en timmes avkoppling med en flicka. Hur gammal hon är, är ju så svårt att bedöma. Varför hon gör det hon gör, ja, vem kan hålla reda på sånt?
En pojke som ställer upp på vad som helst? En arbetare som knappt ska ha betalt? En människa som hålls inlåst i en lägenhet, med en ”kusin” eller ”vän” som ständigt finns i närheten för att ta hand om pengarna?

I måndagens Nya Åland kunde man läsa om den människohandel som passerar Åland, och om den trafik som i ökande utsträckning riktar sig mot de nordiska länderna, där finanskrisen inte slagit lika hårt som i Storbritannien och Tyskland, de traditionella mottagarländerna för trafficking från Baltikum och Ryssland.
Det vanligaste offret är en flicka i 15-årsåldern som lurats med löften om pengar eller jobb. Det får hon inte.
Det blir allt vanligare att även pojkar och vuxna män luras in i slaveri, mer sällan i prostitution men i ett arbetsslaveri som lämnar dem uttjänta och utblottade.

Det är en cynisk handel, och, återigen, den största skammen är köparnas.
Köparna, det är vi. Det är våra rika samhällen som är marknaden. Det är våra män som går till prostituerade flickor och pojkar från Baltikum. Visst händer det att kvinnor köper sex, men det är i försvinnande liten grad.
Vore all prostitution certifierad, frivillig och icke-exploaterande kunde man acceptera den som den yttersta konsekvensen av varje människas rätt att fritt förfoga över sin kropp.
Det är den inte.

Så. Låt mig vara extra tydlig: Det finns ingen ursäkt, ingen alls någonstans, för den som utnyttjar en annan levande människas misär, svaghet och utsatthet för sitt eget höga nöjes skull. Det finns ingen förklaring som duger. Den 15-åriga flickan från Litauen var inte så intresserad av sex att hon faktiskt ville ligga med tio karlar efter varann på en madrass i ett rum i en lägenhet i en förort. Hon ville inte att ”kusinen” skulle få pengarna.
Människan kan vara ond på så många sätt, men den som medvetet utnyttjar och förnedrar de svaga, de värnlösa, dem som behöver hjälp, de är allra värst.
Godkänn inte människohandel. Aldrig.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax