DELA
© Nya Åland

Kontinuitet är kungsordet för arbete mot mobbning

Under de senaste månaderna har mobbning och vantrivsel i våra skolor diskuterats i flera kommuner.

I Mariehamn, i Eckerö, i Sund.
Det finns gemensamma nämnare, och det finns förstås olikheter, eftersom varje mobbningssituation på sitt sätt är unik.

Är mobbaren en stark person, en med hög status i gruppen, eller en outsider som försöker ta sig in? Är den eller de som blir mobbade starka eller svaga? Vem har de runt sig? Hur hanterar klassen situationen? Hur väl ser lärare och andra vuxna vad som händer? Hur subtilt eller synligt är det? Ingår fysiskt våld?

När vi pratar om elever med särskilda behov, både som offer och förövare, kompliceras frågan ytterligare. I våra skolor har vi gått in för en hög grad av integration av elever i olika situationer och med olika diagnoser i ”vanliga” klasser. Det är bra. Det är bättre än att stigmatisera vissa elever i special- eller obs-klasser, men det är också otroligt krävande för lärare, för skolledning och framför allt för elever.

För att det ska fungera krävs dock en kontinuerlig dialog, en diskussion med eleverna om vad de möter, varför vissa kompisar hanterar situationer annorlunda, och hur de ska agera när situationer blir obekväma.

Alldeles för ofta lämnas elever ensamma med sina frågor och sin oro, och alltför ofta är informationen till elever och föräldrar ryckig, tillfällig och otillräcklig.

Det handlar inte om att lärare eller skolledning nödvändigtvis är dåliga på det, men nog på dåliga prioriteringar, ibland otillräckliga resurser, och framför allt bristande fokus.

När åtgärdsprogrammet för Finby skola presenterades blev man lite beklämd. Inte av förslagen, de är helt vettiga, utan på att de inte redan tidigare självklart ingått i skolans kultur.

Att sätta en gräns för fysiskt våld till exempel, det borde väl vara en självklarhet i en modern skola? Eller att man faktiskt tillämpar de disciplinära åtgärder man har rätt till.

En skola, vilken som helst, kan vara en dröm under en period, och ett helvete några månader senare. Därför måste beredskapen vara kontinuerlig, och proaktiv, snarare än reaktiv, vilket är fallet i de allra flesta skolorna på Åland idag.