DELA
Foto: Daniela Hasselgren

Kommunsammanslagningar påverkar församlingarna

Vare sig församlingarna vill det eller inte kommer de att påverkas om den planerade kommunsammanslagningen drivs igenom.
Fattiga, sårbara men självbestämmande.

Mindre fattig, mindre sårbar och mindre självbestämmande.

Diskussionen kunde vara tagen från dagens debatt om kommunsammanslagningar. Men beskrivningen passar också väl in på debatten om sammanslagningar mellan församlingar. Och faktum är att de planerade kommunsammanslagningarna ger fart åt den flera decennier långa diskussionen.

Tekniskt sett är församlingarna förstås inte kommunens problem. Staten och kyrkan är skilda. Kyrkan kan därför inte bestämma hur det världsliga ska agera. Församlingarna kommer inte att kunna stoppa processen.

Ur ett samhälleligt och lokalt perspektiv är frågeställningen om församlingarna ändå relevant. Majoriteten av ålänningarna tillhör den evangelisk-lutherska kyrkan. Flera församlingar är stora mark-, vatten-, och skogsägare och äger också öar i skärgården. Församlingarna förvaltar ett kulturarv och många ålänningar är engagerade i församlingarnas olika verksamheter.

I går presenterade forskaren Siv Sandberg sin kommunsammanslagningsutredning som Finström–Geta–Sund beställt. En av slutsatserna i rapporten är att den frivilliga sammanslagningen på norra Åland är delvis problematisk för Sund-Vårdö församling.

Kyrkolagen slår fast att församlingsgränserna måste följa kommungränserna. Om kommunerna går ihop finns två alternativ.

Antingen måste församlingarna gå ihop så att det finns en församling eller så måste man bilda en kyrklig samfällighet. Samfällighetens primära uppgift är att ta hand om kyrkans egendom och ekonomi, men den kyrkliga verksamheten driver församlingarna själva. Haken är att man i dag inte får ha flera ekonomiska församlingsenheter i samma kommun.

Skulle landskapsregeringens liggande förslag med fyra kommuner gå igenom skulle kommunerna i praktiken vara tvungna att grunda samfälligheter eller slå ihop församlingarna.

Motståndet mot sammanslagningarna är ungefär likadant som i kommunfrågan, vilket i stor utsträckning beror på att det är samma personer som sitter i både kommunen och på ledande poster i församlingen. Oron är också att verksamheten centraliseras och inte blir billigare, utan snarare tvärtom.

På norra Åland har sammanslagningar diskuterats länge. Finström och Geta har slagit sig samman precis som Sund och Vårdö. I mitten ligger Saltvik och spökar.

En del av oviljan mot sammanslagningarna beror på att rika församlingar inte vill gifta sig med fattigare. Den naturligaste lösningen i fallet Sund-Vårdö är att Vårdö följer med till den nya helheten. Önskvärt vore ändå att Saltvik också ingick i den nya helheten.

Det finns flera goda motiveringar till att församlingarna borde slå sig samman.

En del mindre församlingar har redan i dag problem med ekonomin. Nu går också en stor del av församlingens resurser till förvaltning och administration. I nuläget finns det inget som tyder på att antalet medlemmar kommer att öka väsentligt. Inkomsterna ökar därför sällan medan utgifterna tenderar att öka.

Pengar är inte allt. En stark motivation till att slå samman församlingar borde vara att det underlättar rekryteringen och skapar mer attraktiva kollegium. I dag föredrar många en arbetsplats med flera kolleger. Prästerna är inget undantag.

Det minskar sårbarheten och ger en trygghet då inte väldigt få personer måste ta ansvar för precis för allting. Med tanke på yrkets natur är det dessutom viktigt för unga präster att kunna diskutera.

I dag är det förmodligen få nyblivna präster som skulle tacka ja till en tjänst i en liten församling där hen ensam ska ta hand om allt från själavård till folkbokföring och kyrkokörer.

Frågan om hur församlingarna ska organisera sig om kommunsammanslagningarna genomförs debatteras inom kyrkan. Men i den offentliga debatten lyser den fortfarande med sin frånvaro.

Det är hög tid att debatten inleds.