DELA
Foto: White House press office<07_Bildrubrik>MISSLYCKANDET I Köpenhamn 2009 lyckades inte världens mäkytigaste hitta en överneskommelse av rang för att hejda klimathotet. Nu träffas de igen.

Kommer de att ha modet att lyckas nu?

Sex år har gått sedan världens mäktigaste ledare misslyckades med att sätta globala miljömål för att rädda planeten. Kommer de att lyckas i Paris?
Det är en av vår tids mest klassiska bilder, den där världens ledare samlades runt president Obama i ett litet konferensrum i Köpenhamn. Sarkozy, Merkel, Reinfeldt – alla satt de där med veck i pannan och allvarliga miner.

Men när det kom till kritan betydde det väldigt lite. Klimatmötet i Köpenhamn var ett misslyckande av stora mått. Därför kommer heller aldrig den där bilden att bli lika klassisk som andra, liknande bilder genom historien. Reagan och Gorbatjov som kom överens om nedrustning. Stalin, Roosevelt och Churchill i Jalta. Men Merkel, Obama och de andra misslyckades att skriva in sina spända anleten i historieböckerna.

Nu har de en ny chans, den svenske klimatforskaren Johan Rockström kallade i Aftonbladet mötet i Paris för ”vår sista chans”. Men frågan är om något i grunden har förändrats tillräckligt mycket för att världens ledare ska kunna ta varandra i hand och faktiskt åstadkomma en förändring.

Brik-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) är knappast mer intresserade att bromsa utvecklingen i respektive länder. Politikerna i USA är mer delade än någonsin i miljöfrågan. Republikanska kandidater är pressade av partiets högerflygel att proklamera att hela klimathotet är en bluff. Och om USA, som är världens största klimatsyndare, ska leda utvecklingen måste demokraten Obama – och hans efterträdare – övervinna det motståndet.

Vid sidan står en del rika länder, som de nordiska och vill att andra hänger på den utveckling som Norden ofta leder. Där står också de fattiga länder som kommer drabbas värst av klimatförändringarna.

Paradoxalt nog är det inte längre politikerna som leder utvecklingen mot en hållbar värld, utan ledare i världens största företag som gjort gemensam sak med miljörörelsen.

I organisationerna World Business Council for Sustainable Development och We Mean Business Coalition finns direktörer och höga chefer för en lång rad av världens största företag, företag som Virgin Group, Ikea, Bank of America och Nike för att nämna några.

De har alla insett att det finns stora pengar i att leda utvecklingen mot en hållbar verksamhet miljömässigt. I IT-branschen närmast tävlar man om att vara miljövänlig. Microsofts grundare och ägare, Bill Gates, skänker miljarder dollar till miljöprojekt. Facebook valde Luleå som plats för sina europeiska servrar eftersom man där fick ren el från vattenkraft och kylning från Lule Älv.

Tillsammans med miljöforskare som Rockström finansierar man också projekt för att kartlägga hotet än mer.

När världens ledare nu flugit till Paris för en ny omgång förhandlingar har de följts åt av den ena nya larmrapporten efter den andra. Det brukar vara så, miljörörelsen lobbar förstås hårdare just inför klimatkonferensen då världens ögon pressar världsledarna mer än annars.

Men den här gången måste politikerna också komma fram till något mer rejält än vad Köpenhamnskonferensen lyckades med.

För det är, om inte sista chansen, så en av de sista om världens befolkning ska kunna klara av klimathotet utan att drabbas av konsekvenser som vi knappt kan begripa omfattningen av.