Kom ihåg din nästa i full fart framåt
Det må förlåtas en ledarskribent, denna den första tidningsdagen på det nya året 2013, om man blir lite sentimental och tjock i halsen.
Nu kan man nämligen tänka på framtiden, och den ser så ljus och fin ut, om man lättar lite från det jordbundna dagliga perspektivet och betänker alla möjligheter som finns.
Ta bara en sån sak som att vår miljö mår lite bättre nu, av helt fel orsaker visserligen, men ändå. Orsaken till minskad användning av fossila bränslen är den ekonomiska krisen och lågkonjunkturen, som gör att industrin går långsammare, det körs mindre bil och konsumeras mindre skräp. Hurra för det! Inte för krisen, men för miljövinsten.
Kanske det leder till nya tankar om hur man kan göra saker på nya sätt. Ur nöd och förvirring växer ibland mycket kreativa idéer.
Tänk på att vi i vårt land levt i fred i över 60 år. De sista veteranerna från vårt senaste krig är gamla, och efter dem har finländska och åländska män och kvinnor inte dödats i strid, annat än de som deltagit i fredsbevarande insatser ute i världen.
60 år av fred har betytt att ett fattigt, avlägset utvecklingsland arbetat sig upp till ekonomiskt välstånd, en väl fungerande demokrati och en omsorg om de svagaste och fattigaste i vårt samhälle som vi trots allt som också går fel kan vara mycket, mycket stolta över.
Måttet på ett samhälles framgång är inte, eller borde inte vara, hur många som kan bli jätterika i det. Det borde inte mätas på sina privilegier för makthavare, eller sina ärftliga gräddfiler.
Det borde mätas på sin omtanke, sin solidaritet, sin förmåga att inte lämna någon i sticket. På den skalan får Åland höga betyg.
Tänk på grundskolan. Tåras inte läsarnas ögon vid tanken på att alla barn, faktiskt alla åländska barn har tillgång till en bra, trygg skola, som är gratis, som är en plikt som föräldrar inte kan undandra sina barn för att de måste arbeta i någon slavfabrik för familjens överlevnad?
Är det inte vackert att vi har en jämlik skola där både de rikas och de fattigas barn undervisas av samma lärare, med samma böcker och i samma utrymmen.
Eller vår äldreomsorg. Känns det inte i hjärtat att detta är rätt, när man ser hur en gammal, dement människa kan bli behandlad med respekt och ömhet, hel, ren och välnärd trots att den tid är förbi då han eller hon kan kämpa sina egna strider?
Vi kan vara oense om mycket på Åland. Det mesta faktiskt, på ytan.
Men gräver vi lite djupare så hittar vi den gemensamma ådran, den samhörighet och kärlek som binder vårt samhälle samman.
Det är det som gjort oss starka, och det är den styrkan vi måste använda för att växa, ute i världen och hemma.
Inför det nya året kan man komma ihåg att det som gör oss lyckliga och får oss att känna oss levande, är andra människor. Utan dem är vi intet. Det gäller för individen, för gruppen, för samhället och globalt.
Man kan fnysa och tycka att det där är bara en massa flum, men tänk dig världen, ensam. Utan vänner, utan familj, utan kolleger, kunder och mötande trafik.
Nu är dags att rusa in i det kommande året, med alla beslut och konflikter och alla förändringar och händelser.
Kom ihåg att känna efter att du håller någon i handen.
