DELA
© Nya Åland

Klasskillnader byggs på i yrkesskolorna

Det är stora skillnader i hälsa och förutsättningar för yrkeselever i jämförelse med lyceielever på Åland, visar en färsk undersökning.
59 % av de studerande i yrkesskolorna på Åland borstar tänderna färre än två gånger per dag. Det är väldigt många.
Det är en av de många siffror man kan plocka ut ur rapporten Hälsa i skolan i yrkesläroanstalter 2009: situationen på Åland. Rapporten är ett gediget arbete, utfört av nationella Institutet för hälsa och välfärd. Eftersom det finns jämförelsematerial från lyceet och från rikssidan ser man tydligt hur yrkesskoleleverna står jämfört med andra studerande.
Resultaten är inte uppmuntrande, och pekar entydigt åt ett håll. Trots att Åland är ekonomiskt starkt, trots att färre elever än i riket har föräldrar som är arbetslösa, trots att fler elever har tillräckligt med pengar än riksgenomsnittet är yrkeselevernas hälsa, levnadsvanor, alkoholkonsumtion, rökning, till och med tandhygien sämre än i lyceet och i flera fall sämre än i riket.

Vad värre är ser utvecklingen ut att gå åt fel håll. Klyftorna ökar, så att elever som missköter sin hälsa och dricker eller röker mycket när de är unga tenderar att få mer hälsoproblem som vuxna än lyceieleverna.
Därmed cementeras ytterligare en tudelning som man i brist på bättre benämning bara kan kalla klasskillnad.
I rapporten konstateras utan krusiduller: ”…de socioekonomiska hälsoskillnaderna har till stor del förblivit vid tidigare nivå eller ökat. Många fenomen som är skadliga med tanke på hälsan är vanligare bland familjerna i den lägsta socioekonomiska klassen.”

I klartext: barn och ungdomar till låginkomsttagare och lågutbildade har sämre hälsa än andra. De dricker mer och röker mer. Föräldrarna har sämre koll på var deras ungdomar rör sig på kvällarna.
I Finland har man under många år haft som ett viktigt hälsopolitiskt mål att minska just klasskillnaderna vad gäller hälsa. I rapporten konstateras: ”Temat har varit ett av målen i Finlands hälsopolitik redan i tjugo år, men man har just inte uppnått några synliga resultat.”

Finland är ett rikt land. Åland är ännu rikare. Vi har i decennier levt i en välfärdsstat med ett omfattande skyddsnät, med grundskola, allmän läroplikt och gratis utbildning. Ändå är det fortfarande så att man med stor statistisk säkerhet kan förutse hur det i framtiden kommer att gå för stora grupper av människor, på basen av deras föräldrars ekonomi och utbildningsnivå.
Det är en sorglig sak.

Med dessa resultat på handen finns bara ett slutsats att dra. Det behövs mera resurser till grundskolan, mera resurser i yrkesutbildningarna och mer stöd till familjerna.
Vi kan inte acceptera att problem fortplantas och klass reproduceras utan att vårt utbildningssystem som helhet lyckas göra någon skillnad alls.

Varför, kanske någon frågar. Varför kan inte folk få missköta sig så mycket de vill? Måste alla vara lika präktiga och lika anpassade till medelklassnormen?
Svaret är: För samhället blir det dyrt. De problem som grundläggs i ungdomen och som ger en sämre livshälsa, missbruksproblem och utslagning, kostar enorma pengar.
Och, vad viktigare är, samhällets målsättning måste vara att ge alla barn, oberoende av samhällsklass och ekonomi, samma förutsättningar att klara sig bra i livet. Det har vi alldeles uppenbart inte gjort.

Här har vi det svart på vitt. Det är dags att ta tag i saken.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax