Klaga gärna på vädret, men det är svårt att åtgärda
Aldrig är det så tydligt som när vädrets makter slår till med kraft, som i lördags, att vi bor på en ö (eller flera) och att vi på Åland i vissa fall får klara oss själva.
Under det kraftiga snöoväder som rått under ett par veckor har man både på Åland, i Sverige och i Finland, där vi ändå borde vara rimligt vana med det, blivit ställda och överraskade av vädret.
Plötsligt har det bara inte gått att komma fram. Det har inte gått att köra längs alla vägar, inte parkera på alla vanliga ställen, båtturer har ställts in och köer har varit långa.
I Sverige har protesterna varit kraftiga. Folk har känt sig kränkta, utsatta för övergrepp och maktlösa.
På Åland har de starkaste känslouttrycken varit av typen föraktfull irritation. Typ: snöjröjningen är uselt skött och långsam, infarter blir inte plogade, plogarna sitter bara och fikar.
Allt förstås kommunicerat i förtrytsamma anonyma kommentarer och insändare.
Nu är det så, att på våra breddgrader blir det vinter varje år. Någon gång varje år inträffar det att snömängden eller regnmängden eller vinden är så kraftiga att man trots alla samhällets insatser inte hinner undanröja verkningarna av naturkrafterna utan att folk alls behöver märka dem.
När det märks, till exempel genom att det efter dagar av mycket kraftigt snöfall finns oplogade partier när folk ska ta sig fram, då beror det inte nödvändigtvis på att någon varit inkompetent eller lat, utan på att det blev för mycket natur just då.
Vi har blivit väldigt bekväma och väldigt trygga i vår förvissning att naturkrafterna går att kontrollera och att vi egentligen aldrig behöver anpassa oss till dem.
Kanske är det ett mått på hur illa synkroniserade vi är med de begränsningar naturen, klimatet och jorden egentligen sätter på oss, när vi inte ens klarar av lite dåligt väder utan att mista humöret.
På Åland finns en till alla delar väl fungerande beredskap för snöröjning. Den fungerar fantastiskt bra. Den kostar också mycket, vilket vi alla gladeligen betalar för att framkomlighet och fungerande vägar är en grundförutsättning för att allt annat ska fungera.
Om det någon gång skulle hände att en storm blev så intensiv att det inte alls går att komma fram, vad gör vi då?
Svaret är ju oerhört enkelt. Vi väntar. Vi sitter hemma och tar det lugnt. Världen går inte under, det är inget personligt, inget riktat.
Om en snövall finns kvar på morgonen, skotta då.
Om vi någonsin ska komma tillrätta med klimatproblem, men jordens otillräckliga resurser för att upprätthålla vår livsstil och våra konsumtionsmönster, då måste vi väl ändå klara av lite väder också, utan att gå upp i limningarna av indignation.
När det är halt, kör försiktigt. Eller kör inte alls. Om det snöar är det inte snöröjarnas fel, och om det blåser kan inte färjornas kaptener ställas till svars.
Klaga på vädret är ett gammalt, kärt samtalsämne. Satsa på det, och på att ta till med marginaler och tålamod när det är som det är.
