DELA
© Nya Åland

Kan vi äta Östersjön frisk?

En bild på nätet visar hur ett fraktfartyg plöjer fram genom ett enormt gult moln. Det är så det ser ut. I själva verket är fartyget på väg genom ett algbälte väster om Hangö den 20 juli i år.
Och i dagarna dog en hund på Åland, uppenbarligen efter att ha druckit algförorenat vatten.
Vad gör vi?
Algbältena det var frågan om var flera kilometer långa och breda. Finlands miljöcentral sade att de var de största som har observerats på 10 år.
Den 25 juli meddelade Nya Åland att ett algbälte från södra Östersjön hade nått Åland. Bilden visar en strand full av gegga, men ett 10-tal meter från stranden ser vattnet relativt blått ut. Vi som har varit med förr vet att bilden ljuger, det blåa är grumligt av alger.
Det är så det ser ut. En del forskare säger att algblomning har förekommit också i gamla tider, mycket gamla tider. Men ingalunda såg det ut så här på 1970-talet. Så när forskarna då började varna för att Östersjön mådde dåligt och snart skulle må ännu sämre om inget gjordes, då förstod folk inte vad det handlade om.

Gjordes det någonting? Jodå. Utsläpp från en del industrier minskades/renades. Visst var det då vi fick brunt melittapapper för att blekningen förorenade havsvattnet. Eller var det på 80-talet? I vilket fall som helst var det oblekta pappret en följd av forskarnas varningsrop.
Men vi såg ju ingenting av det elände som har drabbats oss sedan dess. Det man då främst tänkte på var gifter, miljögifter som kunde ta kål på säl, havsörn och annat levande i havsmiljö. Och dioxiner, som ansamlades i fet fisk som strömming och lax och som fortfarande är i stort sett förbjuden föda för barn och gravida kvinnor.Det var därför man började ställa krav på rening av det som släpptes ut i havet. Det sattes in stödåtgärder för säl och havsörn och de bar frukt.
Men alger var det ingen som talade om. Och i den mån någon gjorde det så förstod man inte. Alger fanns ju, de var inget bekymmer.
Nu ser vi. Nu när det är för sent att hindra eländet att uppkomma.

I näringsfattigt vatten blir algblomningen aldrig stor. Men vi har sett till att Östersjön är mycket näringsrik, tyvärr. Vad kan vi göra?
Syrsätt de nu syrefria bottnarna så börjar algerna vantrivas, säger någon. Men vad händer när de syrefria bottnarna rörs upp, varnar en annan.
Den finska rundradion Yles nyheter har i dagarna lanserat idén att äta Östersjön frisk. Kanske inte direkt det, men man visar hur hög belastning på vattnet olika livsmedel har.
Att det är bättre för Östersjön att äta odlad norsk lax än härodlad regnbåge är lätt att förstå. Den norska laxen kommer inte åt att smutsa ner här. Men bäst är lokal vild fisk, för när vi äter den försvinner näringsämnen ur havet!
Det visar sig också att grillkorv är bättre än biff av nöt eftersom korven innehåller mindre mängd kött. Det förutsätts självfallet att köttet är inhemskt.
Spenatplättar är bättre för Östersjön än kycklingbröst, vegetarisk biff bättre än biff av nöt och så vidare.
Och den miljövän som vill kila över till Stockholm tar flyget istället för båten.

Klarar vi av en sådan omställning? Vill vi klara av en sådan omställning, då gör vi det. Men här kommer samma problem emot som på 1970- och -80-talet, när vi inte förstod för att vi inte såg hotet.
Även om vi nu – alla på en gång – skulle upphöra med allt som kan vara illa för vårt hav, även om alla andra som bor vid samma hav också skulle göra det, så är frågan om vi skulle leva tillräckligt länge för att hinna se förändringen. Precis som det tog decennier att åstadkomma soppan så tar det decennier att rena den. Har vi det tålamodet?
Kanske inte. Inte alla. Men väldigt många av oss orkar åtminstone tänka på saken och kanske välja litet mera ”rätt” då och då. Om det känns illojalt att köpa norsk lax istället för närodlad så är en lösning att satsa på den vilda fisken.
Då bidrar man samtidigt till att minska belastningen en liten, liten aning till förmån också för den härodlade fisken.

Harriet Tuominen


redaktion@nyan.ax