DELA
© Nya Åland
Foto: Stefan Öhberg

Kan Niinistö göra en Halonen?

Presidenten har fortfarande en stor betydelse, inte minst när det gäller de åländska frågorna. Därför borde de åländska partierna engagera sig i valet.
Med åtta månader kvar till presidentvalet i Finland rullar tåget sakta i gång. I veckan kom beskedet som många väntat på. Sittande president Sauli Niinistö meddelade att han ställer upp för omval. De övriga kandidaterna som meddelat sitt intresse för presidentposten är Centerns tidigare partiledare och statsminister Matti Vanhanen, De Grönas Pekka Haavisto, Vänsterns Merja Kyllönen och Svenska folkpartiets Nils Torvalds.

Socialdemokraterna, som varit ett starkt presidentparti med nyss bortgångne Mauno Koivisto, Martti Ahtisaari och Tarja Halonen, letar med ljus och lykta efter en tänkbar kandidat. Jutta Urpilainen ansågs länge vara det starkaste namnet tills hon meddelade att hon inte ställer upp. Sannfinländarnas Timo Soini har meddelat att partiet ställer upp en kandidat, men vem det blir är oklart. Kristdemokraterna är inte heller klara.

Presidentens roll är långtifrån symbolisk. Presidenten har många befogenheter när det gäller den åländska självstyrelselagen och relationen till presidenten är mycket betydelsefull ur Ålands perspektiv. Den kommande presidenten ska också stadfästa den nya självstyrelselagen.

Vem blir ålänningarnas favorit?

Sett ur ett riksperspektiv är Niinistö den otvivelaktiga förhandsfavoriten. Han har ett brett stöd för den förda utrikespolitiken där han lyckats med konststycket att närma sig Nato samtidigt som dialogen med Ryssland fortsatt. Genom att inte kandidera för Samlingspartiet utan bilda en egen valmansförening breddar han sin potentiella väljarbas. På det här sättet tar han också ett steg från regeringspolitiken som inte är populär i nuläget.

Under sin mandatperiod har Niinistö vuxit i ålänningarnas ögon. Han har besökt Åland ett flertal gånger under åren. Han satte tydligt ner foten när den sannfinländske försvarsminister Jussi Niinistö uttalade sig om demilitariseringen. Dessutom sade han, till skillnad från sina föregångare, att ålänningarna ska tas med i diskussionerna om demilitariseringen. Han har visat förståelse för att regeringen Sipiläs vårdreformsförslag var ett allvarligt problem för självstyrelsen och medverkat för att parterna ska nå fram till en lösning.

Traditionellt sett har SFP varit starka på Åland i den första valomgången. Nästa val blir knappast ett undantag. Nils Torvalds har en hög profil på Åland. Han har drivit många åländska frågor i EU-parlamentet och är ett bekant ansikte. Han kan förmodligen omfattas av både högern och vänstern på Åland.

Niinistös situation på Åland kan jämföras med den Tarja Halonen stod inför. Första gången hon ställde upp i presidentvalet var 2000. Då besegrades hon av Centerns kandidat Esko Aho på Åland i den andra omgången. Men när hon som sittande president ställde upp vann hon både den första och andra omgången med hästlängder, även över SFP:s Henrik Lax. Kan Niinistö upprepa detta?

Ur åländsk synvinkel är svenskan Niinistös svagaste punkt. Under sin mandatperiod har han ändå skött representationen på svenska korrekt, senast på Mauno Koivistos begravning. Niinistö gjorde också en ovanlig markering i samband med att rikslagen om jourreformen, som innebär att tvåspråkiga Vasa centralsjukhus mister sin fullskaliga jour. Presidenten sade då att jourtjänsterna endast kan överföras från Vasa till Seinäjoki om det är säkert att patienterna kan få tjänsterna på finska och svenska.

Räkna alltså med att Niinistö och Torvalds är ålänningarnas favoritkandidater. Det enda som kan rubba förhandsfavoriterna är om Socialdemokraterna i riket kommer på den osannolika tanken att föra fram Camilla Gunell (S) som kandidat bland de äldre männen.