Kan Grekland spräcka hela EU?
Greklandskrisen är på väg att omforma EU.
Sent på lördagskvällen, ja det blev nästan natten till i går, kom uppgifterna om hur den finländska regeringen ställer sig till Greklands nya förslag om besparingar på 12 miljarder euro för att få ett tredje lån på 53 miljarder.
Det blev ett blankt nej, enligt många uppgifter framtvingat av Sannfinländarna som om regeringen går med på lånepaketet hotar lämnar Sipiläs regering. Självfallet förnekas detta av de andra partierna, men frågan är om det inte finns åtminstone ett uns av sanning i uppgifterna. För statsminister Sipilä skulle ett sådant scenario förstås vara ett enormt nederlag, att tvingas se sin regering spricka efter så kort tid vid makten.
Det är i skrivande stund, på söndagseftermiddagen, fortfarande högst oklart hur det hela kommer att sluta. Men de uppgifter som finns kring hur samtalen mellan euro-länderna går där nere i Bryssel är rätt samstämmiga. Det är främst de nordeuropeiska länderna som är skeptiska till att låna mer pengar till Grekland, och i främsta ledet står Finland och Tyskland.
Däremot verkar de sydeuropeiska länderna, med Italien i spetsen, vara mer inriktade på att skjuta till pengar till en grekisk ekonomi i fritt fall.
Båda sidor har argument. Från den senare gruppen, den välvilligt inställda, förs IMF-rapporten som menar att den grekiska ekonomin inte klarar stora nedskärningar. Från den andra sidan får man tro att misstroende och hemmaopinion är de tyngst vägande orsakerna till den skeptiska hållningen.
Och ärligt, vem kan klandra dem för det. Den grekiske premiärministern Alexis Tsipras och hans ministrar har konstrat och trixat i månader. Sagt än den ena, än den andra dumheten. De har utmanat sina långivares tålamod gång efter annan och sagt en sak i Bryssel, sedan en helt annan på hemmaplan. Lurendrejeri, kallar vi det i vardagligt tal.
När nu Tspiras står med mössan i hand och föreslår i stort sett samma besparingar som han tog till folkomröstning och hans folk sade nej till i söndags, blir det nästan tragikomiskt. Med tanke på Tsipras företrädares oförmåga att få ordning på Greklands stora svarta ekonomi, korruptionen inom den statliga förvaltningen och den låga nivån på skatteinbetalningarna är det inte konstigt att länder tvekar att skicka ytterligare pengar till landet. Varför skulle de klara det nu, liksom.
I sann förhandlingsanda försöker de därför att kräva än mer, i förhoppningen att åtminstone en del genomförs.
Vad som faktiskt kommer att hända är som sagt när detta nedtecknas ännu skrivet i stjärnorna. Kanske kastas Grekland ut ur euroområdet i några år, kanske för alltid. Kanske får de trots allt sina pengar om de lovar att göra ännu mer.
Finansminister Alexander Stubb konstaterade att inget är någonsin definitivt inom EU, och han har nog rätt.
En tydlig skiljelinje finns dock som sagt: det börjar bli en tydlig spricka mellan nord och syd inom euroområdet. Och det kan komma att påverka EU-arbetet framöver. Detta är något som EU-skeptiker varnat för länge, att kulturerna skiljer sig för mycket åt för att Unionen skulle kunna bli en effektiv union i likhet med till exempel Amerikas förenta stater. Möjligen, men förhoppningsvis inte, är det detta vi ser prov på nu.
Men om det är så riskerar Finland, eurozonens nya hökar, och Tyskland mer än bara att eurogruppen spricker. Risken är att hela EU-projektet kan skaka. Det finns många krafter som hoppas att så sker, bland andra ett parti i den finländska regeringen.
För freden i Europa får vi hoppas att inte en bunt lurendrejare i Grekland stjälper det mest framgångsrika fredsprojektet i Europas historia.
