DELA

Kampen om kuggarna

Regering och företag kommer allt som oftast överens.

Men hur är det med området mellan privat och offentlig sektor, som kunde privatiseras men trots det är under statlig kontroll? Och vilken roll spelar konsumenten i det hela?
Vi börjar med en bakgrund: den svenska läkarappen Kry. Av de läkarappar som under de senaste åren dykt upp i Sverige får Kry betraktas som det mest framgångsrika – och det mest kritiserade – initiativet.

Genom att registrera dig i appen och videochatta med en legitimerad läkare kan du sedan få en diagnos och ett utskrivet recept, om det anses lämpligt. Läkarappen har dock en begränsad mängd sjukdomar som de kan diagnosticera, eftersom det inte är fysiska undersökningar.

En lite för stor iver att skriva ut onödiga recept för antibiotika har också hamnat under luppen, då man inom vården lobbar hårt för ett försiktigt användande av antibiotika så att inte några bakterier ska utveckla resistens. Men tjänsten är billig och snabb.

Företaget tjänar pengar genom att debitera de svenska landstingen för patienternas besök, pengar som annars skulle stannat inom den offentliga vårdsektorn. Efter upprepade missöden med Krys patienter som skickades till sjukhus utan att tas emot av sagda sjukhus, ser nu företaget över möjligheterna att öppna egna vårdcentraler i Skåne, Stockholm och Västra Götalandsregionen.

Kry är väldigt framgångsrikt och planerar att utöka sin verksamhet till resten av Europa. Hur man än vänder och vrider på det, har alltså ett privat företag genom internet letat sig in i den offentliga sektorn för att sedan slå läger där, eller för att uttrycka det i vänligare termer: de har etablerat en marknad.

Men är det rätt? Som läget är nu kommer allt mer skattepengar slussas in i den privata sektorn, utan att komma tillbaka, annat än i form av den företagsskatt som hela tiden sänks och som i många fall göms undan i skatteparadis. Den svenska statens resurser töms på pengar som annars skulle kunna användas för att rusta upp sjukhusen, skolorna, vägarna etcetera.

Så varför inte slopa statens ansvar för allt utom det mest nödvändiga (vad det nu skulle vara), och låta marknaden sköta alla de tjänster som går att slå mynt av? Privata företag som konkurrerar med varandra leder ju till billigare och bättre produkter för konsumenten, utbildningen eller vården kan väl knappast vara ett undantag.

Eller polisen, för den delen. Som om inte företagen skulle kunna ta vara på sig själva utan den statliga makten som förmyndare.

Märk väl att jag är ironisk. Jag tycker att ett totalprivatiserat samhälle låter som en dystopi, och jag har hittills inte sett en nation som fungerar helt enligt sådana principer.

Det närmaste till det vore USA, och se på dem. Skräckhistorier om ambulansfärder till sjukhuset som kostar över tusen dollar. Det är lätt glömt att privatföretag drivs av vinstintresse, medan staten ser människan som ändamål.

För den delen tror jag inte heller att ett land som fullständigt kontrolleras av staten är gångbart. Det finns en massa tjänster som staten inte är lämpad att handskas med. Men vad har egentligen en läkarapp att göra med det här?

Att företag som Kry överhuvudtaget finns beror på ett behov hos kunden, som orsakats av vårdens tillkortakommanden. Konsumenterna är ansvariga för att Kry finns till.

Det är ingenting problematiskt i sig, så länge man förstår skillnaden på privat och offentlig vård, och på vilket sätt man påverkar samhället med sitt val.

Läkarapparna är exempel på en plats inom den offentliga sektorn som den privata sektorn ser som affärsmöjlighet.

Man hoppas att konsumenten är lika klarsynt och kan göra skillnad på vad som tillhör den offentliga sektorn och den privata sektorn, och exakt vilken funktion det är man tjänar när man väljer det ena alternativet över det andra.

Vilken kugge man vill vara.