DELA
© Nya Åland
Foto: Rasmus Olin

Kampen måste fortsätta i vardagen

Bokmässan i Göteborg är över. Men jobbet mot de antidemoktatiska rörelserna fortsätter.

Ju mer vi arbetar nu desto mindre chans har extremisterna.
Den nationalsocialistiska kraftsamlingen blev i själva verket en lätt förnedrande promenad mellan två Ica-butiker.”

Så beskrev Niklas Orrenius, Dagens Nyheters skribent som specialiserat sig på främlingsfientliga och högerextrema rörelser, den nazistiska Nordiska motståndsrörelsens demonstrationsmarsch i Göteborg i helgen.

Motdemonstranterna var däremot desto flera. Flera evenemang arrangerades som en reaktion.

Många vill utropa motdemonstranterna till vinnare. Det var viktigt att så många ställde upp och engagerade sig. Men i ett demokratiskt samhälle är det svårt att utropa en vinnare när mellan uppskattningsvis 500–700 personer i den nazistiska NMR-rörelsen precis demonstrerat (expoidag.se).

Diskussionen om den högerextrema tidningen Nya Tiders närvaro på den stora bokmässan i Göteborg har pågått i över ett år. Ännu högre blev tongångarna när nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) fick demonstrationstillstånd på lördagen.

I debatten har många oroat sig över att bojkott-debatten mot den stora mässan har polariserat två läger; mässdeltagarna och mässbojkottarna. På Åland finns både och.

I lördagens tidningen Åland anser Benita Mattsson-Eklund att bojkotten som en del av mässdeltagarna ägnat sig åt inte ger en bättre debatt. Motiveringen är att slagord och plakat inte är ett bra sätt att framföra åsikter eftersom nyanser försvinner.

Det är förvisso sant att några ord på ett plakat sällan ger en djuplodande och mångfacetterad diskussion.

Måste de verkligen utesluta varandra?

Nej. I ett demokratiskt samhälle både finns och behövs både djupa samtal och demonstrationer. Alla behöver inte reagera på samma sätt. Dessutom är utvecklingen ingen flummig seminariefråga som man kan resonera teoretiskt kring för att sedan lämna den bakom sig. I nuläget anses rörelsen inte hota demokratin, men den drabbar redan helt oskyldiga individer.

Exempelvis dömdes nyligen tre män med kopplingar till NMR för en bombattack mot ett asylboende i Göteborg. En städare fick sitt ben avslaget och allvarliga kroppsskador när bomben briserade. Männen dömdes för allmänfarlig ödeläggelse.

Mediebevakningen har varit massiv och gett de antidemokratiska rörelserna och aktörerna otroligt mycket gratisreklam. De älskar också konflikten. Sätt till den omfattande rapporteringen kan man lätt få intrycket av att rörelsen är betydligt större än vad den i dagsläget är. Hade man en dragning åt det hållet vet man definitivt var man hittar sina meningsfränder efter detta.

Att försöka tiga ihjäl de strömningar som har medvind är inget alternativ. Frågan om hur dessa rörelser och idéer kan växa och vinna nya anhängare i 2010-talets Norden bör vålla debatt och leda till åtgärder. För vi har väl inte glömt vad nazismen ledde till?

I anknytning till helgens demonstration har också flera stora journalistiska granskningar gjorts av rörelsen och många människor som drabbats av Förintelsen har fått berätta om varför de ser med oro på dagens utveckling. Förutom en kunskapsökning hos den breda allmänheten signalerar den omfattande medierapporteringen förhoppningsvis en signal om att utvecklingen ska tas på allvar.

Om hela samhället genom till exempel politikers och mediernas tystnad signalerar att det här inte är något att bry sig om, hur ska vi då ta itu med problemet? Problemet med att högerextrema grupperingar växter starkare måste upp på högre på agendan, även om det riskerar att gynna dem inledningsvis.

Medierrapproteringen är ofta evenamangsfokuserad. Men vad händer med samtalet om den främlingsfientliga, högerextrema och nazistiska efter Göteborg?

Arbetet måste fortsätta. Ett av de viktigaste stegen tar vi om vi lyckas minska vardagsrasismen. På släktmiddagar, på jobbet, i butiken. Gör vi det kan vi minska den växtyta som kan leda till mera extrema uttryck.