Källkritik offer för snabbheten på sociala medier
Från ett ordningsstörande i samband med dörrförsäljning till en rånvåg på Åland som skylls på etniska grupper av en högerextrem webbsida. Allt på bara några få timmar.
Sociala medier är ett fantastiskt verktyg för de flesta av oss. Det underlättar att hålla kontakt med vänner och bekanta över i princip hela jordklotet. Det är tidsfördriv och det skapar nya kontaktytor i en värld där vi inte alltid hinner med det sociala spelet på det sätt som vi hoppas.
Men det finns också baksidor med internet, sociala medier och snabbheten i mediet. Ett är att källkritiken bland de som tar del av informationsflödet inte alltid är speciellt starkt. Uppmärksamheten på vem som säger en sak är låg, och halvsanningar, rykten eller direkta lögner blir plötsligt sanning.
I söndags gick facebook från en snabb och effektiv nyhetsförmedlare till ett träsk. När ett antal ålänningar kände osäkerhet inför en eller flera personer som gick från hus till hus och försökte sälja teckningar, leksaker och andra prylar uppfattades det som att personerna i fråga hade andra intentioner. En plånbok har också anmälts stulen i Sund, och en person i sällskapet greps i går misstänkt för stölden.
För att varna andra för dessa personer lades texter ut på facebook, och fick snabbt stor spridning. På fecebookgruppen ”Poliskontroll Åland” – en grupp som har som mål att sprida polisens budskap och därmed också att upprätthålla ordningen i landskapet – startade diskussionen. Allt fler rapporterade in personernas rörelse över ön.
I det här skedet fungerade det sociala mediet som en bra nyhetsförmedlare. Men sedan gick det utför.
På tidig eftermiddag lade den högerextrema hatsajten Fria tider ut en artikel med rubriken ”Rånvåg på Åland”. Genast började den delas i sociala medier på Åland. Får man tro polisen, som i skrivande stund endast fått in en anmälan om stöld, plånboken, är det knappast tal om någon stöld. Artikeln pekar också ut en etnisk grupp som ansvarig, och personerna i fråga pekas ut utifrån sitt utseende och etniska härkomst.
Det gav debatten på facebook nytt bränsle. Plötsligt exploderade alla vallar. Det kom inlägg om hur den utpekade gruppen brukar stjäla och råna. Om att fler mystiska bilar var på väg från öst.
I stället för samhällsnyttig information handlade debatten om att misstänkliggöra på grund av härkomst. Om att svartmåla en hel folkgrupp på grund av att några få uppträtt på ett icke angenämt sätt och eventuellt stulit en plånbok eller något mer.
Till Nyans mejl kom ett mejl från en läsare av hatsajten som undrade om han och några till skulle komma över och ”fixa problemet”.
Häri ligger också problemet med sociala medier och internets snabbhet. På grund av dålig källkritik, man får utgå från att alla som länkade till hatsajtens artikeln inte känner till sajtens inriktning och tveksamma förflutna när det gäller hanteringen av sanningen, spreds lögnerna snabbt. Och blev därmed sanning för ett stort antal människor.
En del facebookanvändare ställde frågan om varför varken Nyan eller tidningen Åland skrev något. Svaret blev att det initialt fanns väldigt lite att skriva om. Polisen hade inte fått in någon anmälan. Någon ”rånvåg” var det inte tal om. Tidningarna följde helt enkelt de regler som ansvarstagande media har att följa.
Å andra sidan bidrog det också till att falska nyhetsförmedlare blev till sanningssägare i mångas ögon.
Vi är många som har något att lära av detta i en tid då nyhetsförmedling sker allt snabbare. Men i grunden gäller nu, liksom tidigare, att man alltid ska vara aktsam på vem det är som förmedlar nyheten.
Till sist en eloge till ansvariga för fb-gruppen ”Poliskontroll Åland” som rensade bland kommentarerna och tog bort rasistiska och ärekränkande sådana, och tydligt tog avstånd från sådant beteende.
