DELA

Juridik och politik i ohelig allians

När det stormade som värst kring Maxinge-bygget och beslutsprocessen i Jomala kommun var det många politiker och tyckare som menade att det var ett mediaspektakel, ett drev och en överdrift, och att om man bara kunde få jobba ifred med frågorna så skulle allt ordna sig så mycket bättre.
Under de senaste månaderna, efter att Carolina Sandell lämnade kommunen och Maxinge öppnade, har mediabevakningen varit av det mildare slaget.
Vad har då hänt? Har man rett upp det hela och gått vidare.
Nej, utvecklingen blev det som media ”spekulerade” om hela tiden, att det skulle bli kommunen som får stå för kostnaderna för att säkra den omstridda bergsstupet, närmare 80.000 euro.

Lugn och ro har det inte blivit. I stället har Marcus Måtar, för klienters räkning, gått vidare med sin polisanmälan mot Michael Lindbäck och Billy Eriksson, och lämnat ut en i kommunen hemligstämplad utredning till polisen.

Michael Lindbäck överväger i sin tur en anmälan mot Marcus Måtar om ordvalet i anmälan, och säger att han ska få styrka riktigheten i sina ”horribla påhopp”.
Ridå.

I kommunstyrelsen väljer man en återhållsam men kraftlös linje. Man gör helt enkelt inget alls, med hänvisning till pågående polisutredning, som ändå kommer att belysa det inträffade. Inga reprimander till de inblandade tjänstemännen, vilken enligt Mika Nordberg-rapporten varit befogat, men heller inget friande beslut om att nu gå vidare.
Dubbel ridå.

Låt oss upprepa det som Nya Åland hävdade från början. Detta handlar
a. om pengar. Bergsskärningen och säkringen av branten blev dyrare än planerat, och den kostnaden ville inte Maxinge-entreprenörerna ta
b. om kompispolitik. Löftet från politiker att bygget skulle lotsas smidigt genom hela beslutsprocessen översattes i försök att ta genvägar och styra tjänstemannaberedningar och beslut.
c. om rollfördelning. Det vore inte helt fel med en uppfräschning av kunskaperna om maktdelningen mellan beslutsfattare, tjänstemän och de privata företagare som varit inblandade i projektet.
d. om bristande smidighet från bägge håll.

Om kommunens politiker och ledande tjänstemän har förstånd nog så tar de lärdom av det inträffade, och funderar på hur man i framtiden kan genomföra processer som denna med större kunskaper, ödmjukhet och respekt för varandras yrkesområden.
Om inte så har vi snart toppnyheterna räddade igen.

Juristen Marcus Måtar, ständigt denna vessla, företräder klienter som inte i detta skede vill framträda med namn. I deras namn formulerar han sig som den argaste politiker, far runt med papper som klassats som konfidentiella (fast de valsat omkring överallt redan innan bläcket hann torka), och uttrycker sig generellt sett mer svepande än man väntar sig av en skolad jurist. Kanske är det så att det i slutändan bara är juristerna som över huvud taget kan gå ur den här affären med något annat på fickan än solkiga fingrar.
Det är helt enkelt lönsamt att befinna sig i frontlinjen för den typ av konfliktlösning som skärper motsättningarna och driver dem till högsta instans.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax