Juholts tabbar förlamar Sverige
Allt medan det ålänska lagtinget och den åländska regeringen så sakteliga drar igång arbetet efter valet och eurokrisen stormar i Europa råder det stiltje på andra håll.
Som i Sverige – landet utan politisk debatt.
Regeringen Reinfeldt gör väldigt lite, men förtroendet för den moderatledda regeringen stiger. Hur kan det komma sig, bara halvannat år efter att den legat 10-15 procentenheter efter oppositionen i mätningarna?
Den svenska oppositionen förintar sig själv. Efter valnederlaget för ett drygt år sedan avgick Mona Sahlin som socialdemokraterna, och den nye ordföranden Håkan Juholt har varit en katastrof för partiets siffror.
När Statistiska centralbyrån, SCB, presenterade sin stora höstmätning var det sedan årtionden statsbärande partiet Socialdemokraterna nere på 27,7 procent. Det lägsta sedan 20-talet – och inget tyder på att någon vändning är i sikte för Sossarna.
Kriserna och tabbarna har avlöst varandra under hela hösten för Juholt. Senast i går avslöjades att hans förslag om att tvinga mobiltelefonoperatörerna att bygga ut sina nät så att de täcker alla hushåll i Sverige skulle kosta 30 miljarder kronor, eller 27 miljoner per hushåll som i dag inte har mobiltäckning.
En partiledare som ständigt skjuter från höften utan att kolla sina siffror först kommer inte att bygga förtroende nog att på allvar utmana om statsministerposten.
Socialdemokraternas monumentala kris har inte bara skadat partiet och lett till de historiskt låga siffrorna. Den har också skadat regeringen. När Sossarna mest får ägna sig åt skadehantering, bortförklaringar och krismöten finns det ingen opposition som sätter press på Reinfeldt, vilket leder till en lat statsminister som väljer att sitta still i båten hellre än att presentera framtidsvisioner.
Regeringen Reinfeldt har lett Sverige i fem år. Den genomförde initialt en klar kursändring med jobbskatteavdrag och sänkta nivåer i ersättningssystemen. Men det senaste året har de stora idéerna lyst med sin frånvaro i regeringskansliet. Likaså har Sverige, som en stark röst för de små länderna i EU, tystnat och tappat inflytande i Bryssel.
Vår västra granne har blivit idéfattigt, lamt och utan idéer om framtiden.
