DELA
© Nya Åland

Jobbigt läge om sköterskorna är i Norge när just du blir sjuk

Blir det vårdstrejk?
Det är den stora frågan.
I dag träffas parterna, Tehy och landskapsregeringen i Helsinfors, för första gången sedan i mars vid förhandlingsbordet. Att döma av gårdagens Rakt på i Åland24 står parterna, representerade av Tehys Sara Karlman och finansminister Roger Nordlund (C) långt ifrån varann.
Både från Tehys sida och från landskapsregeringen finns en hel del upprörda känslor i vägen för den sakliga hanteringen av frågan.

Hos tehyiterna är frustrationen stor över att man i så oändligt många år varit de duktiga flickorna som väntat, och väntat och väntat på att fagra ord om hur viktig vårdpersonalen är, ska realiseras i euro och cent.
Av det har blivit intet, eller väldigt lite.
Ytterligare en lönekartläggning och några futtiga tusenlappar i budgetpotten känns inte som tillräckligt med plåster på såren. Särskilt inte när det finns exempel som accenturerar orättvisorna ytterligare, som stafettläkare som tjänar dubbelt mer på en vecka än en utbildad sjuksköterska gör på en månad.

Och den sittande landskapsregeringen då, som ändå inlett ett lönekartläggningsarbetet rätt väg, med ett helhetsgrepp och pengar i potten (budgetmedlen räcker inte, men det finns en försvarlig buffert inom ÅHS för just sådana oförutsedda utgifter som en löneökning skulle innebära). De sitter där med sin nya budget och sin tvättade hals, med en synnerligen ovälkommen komplikation i ett ekonomiskt mycket ansträngt läge. Den frustration landskapsregeringen ska svara mot har byggts upp under lång tid, och den uppgörelse som träffats med de andra fackförbunden och av Tehy i riket är resultatet av en helhetsuppgörelse som bara håller om alla håller sig till den.

Vad göra, alltså? Är det kört?
På den ljusa sidan: ingen vill ha en strejk, egentligen. Det är tungt, och det går emot den etiska kod som sjuksköterskor och annan vårdpersonal lever efter alla sina underbetalda dagar. Det är valår, och ingen politiker, inom något parti, vill vara den som tvingade fram en strejk eller sade tvärt nej till en stor viktig väljargrupp och alla deras anhöriga, vänner och husdjur.

I denna fas av konflikten byggs ännu murarna upp, därav den hårda tonen. Tehy har spelat, och spelar, ett mycket högt spel. Man hotar med det starkaste kortet man har, men ett man helst inte vill spela ut. Hade landskapsregeringen varit beredda i mars eller i augusti att ha en djupare dialog med Tehy, så kanske denna situation hade kunnat undvikas.

Nu sitter man här, och hoppas att den långsamma och ordnade medlingen hos riksförlikningsmannen och de formella kontakter som äntligen återupptas också ska följas av något mer informellt, något förtroendeskapande och lugnande.
Tehy har rätt. Vårdpersonalen bör få betydande löneförhöjningar. Det bör finnas en tidtabell för lönekartläggningen. Det bör finnas en plan för hur inkomstskillnader utjämnas också för stora löntagargrupper. Och snälla flickor får aldrig något.
Landskapet har också rätt. Det är svårt att göra allt på en gång, och svårt att vara rättvis gentemot alla lågavlönade grupper om man bara förhandlar med en av dem. Och det är ont om pengar i den offentliga kassan.

Låt oss slippa en vårdstrejk till julen. Ge Tehy något konkret. Få dem att lita på oss alla som arbetsgivare igen. Sjuksköterskorna ska helst inte vara i Norge när just du blir sjuk.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax