DELA
© Nya Åland

Ja tack, gör något åt lönerna snart

Finns det någon som tycker att människor som utför samma arbete skall ha olika mycket i lön? Nej.
Men människor som utför olika arbeten, även om de är lika krävande, kan mycket väl ha olika lön. Och det nästan accepteras.
I dagens tidning har såväl liberalerna Viveka Eriksson och Raija-Liisa Eklöw som frisinnade vice lantrådet Jörgen Strand kommit med debattinlägg i lönefrågan. Vågar man hoppas på att detta är början på en seriös debatt, som leder fram till något konkret?
Och det konkreta är ett system för arbetsvärdering. Vad som behövs är ett system där man mäter vilka krav arbetsuppgiften ställer på den som utför den. Och systemet skall vara sådant att man kan jämföra olika slags arbetsuppgifter. Landskapet hade ett pilotprojekt på gång vid ÅHS, men det lades på is. Som liberalerna skriver meddelade finansminister Lasse Wiklöf (s) i december att det kräver väldigt mycket pengar att gå vidare.
Men det beslutet var inte enhälligt i landskapsregeringen, berättar nu Strand. Han ville fortsätta.

Att det skulle kosta så väldigt mycket pengar att ta fram ett system verkar inte troligt. Däremot skulle det bli väldigt dyrt att genomföra det. Om det visar sig att sjuksköterskorna utför ett precis lika krävande arbete som färjskepparna så skall sjuksköterskorna ha samma lön. Men man kan inte sänka för den grupp som förtjänar bäst, man måste höja åt den som ligger lägst. Det kostar.
Det kan vara ett skäl till att hålla igen med reformen. Ett annat kan vara att det är oerhört svårt att få ett helt rättvist system. Hur mäter man kraven? Är det lika krävande att ge injektioner som att kolla eventuella rattfyllerister? Eller är det mer krävande?
Mitt i allt sitter man kanske där med ett system som ger fel utslag. Så visst kan det vara bra att skynda långsamt. Men hur man än bär sig åt så kan ett utvärderingssystem knappast leda till en mer sned lönesättning än vi har i dag.

Strand har tidigare ansett att facket bär skulden till att låglönebranscherna inte får det bättre. Nu skriver han att fackföreningarna sinsemellan behöver komma överens om en satsning på jämställda löner eftersom det finns begränsade resurser.
Teoretiskt kan man tänka sig en sådan uppgörelse bland dem som är anställda av landskapet. Eftersom landskapet har bara en viss summa att lägga ut på lönehöjningar så erbjuder sig högavlönade tjänstemän att avstå till förmån för dem med lägre lön. Låter det ens det minsta lilla uns sannolikt?
Varför skulle en avdelningschef eller byråchef på landskapsregeringen avstå från sin lön till förmån för någon annan?
En liknande diskussion har förts på rikssidan, där lärarfacket inte går med på att minska sina lönekrav till förmån för vårdfacket. Det finns lågavlönade också på lärarsidan, låter man förstå.
Det finns lågavlönade på många håll inom den offentliga sektorn. Om det skall bli en ändring på den saken, om folk skall ha lön efter det arbete som utförs, så måste lönesumman helt enkelt bli större. Mycket större. Vill vi det, vi som skall betala? Är det därför vi inte driver på hårdare för en rättvis sak?

Det är val inom kort. En av de grå eminenser som rör sig i samhället ansåg nyligen att politikerna borde skickas hem, för så här nära inför valet har de inte stake att säga nej när väljarna kommer med önskemål. Det gällde landskapets löfte om asfaltering inför street-racet i Gottby.
Det ligger något i eminensens litet beska kommentar. Men den kunde användas tvärtom. Se till att politikerna – de som vill fortsätta – i detta sitt svaghetstillstånd ger löften som de senare för skams skull inte kan backa ut ur. Få dem att lova att arbeta för ett rättvist lönesystem. Har de väl lovat så kan de inte göra ingenting även om de inte heller kan avtvingas ett fullt och färdigt resultat.
Ett arbetsvärderingssystem för offentliga sektorn kan yngla av sig till den privata, som sannerligen också behöver lönesaneras.
Och då har Åland gjort någonting riktigt bra.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax