DELA
© Nya Åland

Ja, feminismen behövs fortfarande

Behövs verkligen feminismen fortfarande? Det hör jag ofta personer som undrar. Ett vanligt argument från dem som inte tycker det är att vi skulle vara färdiga med den här i Norden redan. Och visst har vi kommit långt, längre än på många andra ställen.
Men ännu är vi väldigt långt ifrån i mål.
Det är fortfarande så att det är stora skillnader på dina förutsättningar i livet och på hur du behandlas, beroende på vilket kön du har. Och det är fortfarande så att männen tjänar mer än kvinnorna, och att majoriteten av alla vålds- och sexualbrott begås av män.
Det är fortfarande jag som kvinna som under hela mitt liv ombetts att vara lite tystare, ta lite mindre plats, och backa lite mer. Det är fortfarande jag som känner mig tvungen att lägga nycklarna mellan fingrarna när jag ensam skyndar mig hem från krogen med ett killgäng skränande efter mig. Det är fortfarande jag som får skylla mig själv som går ensam, som borde tänka på vad jag har på mig och som ska se till att inte bli för full.
Och det är fortfarande mina åsikter som kvinna som viftas bort med ett ”men lilla gumman” och en klapp på huvudet. Det är fortfarande jag som upprepade gånger har fått höra att det är mina bröst som kommer att ta mig någonstans här i världen. Inte min intelligens, inte min kreativitet och inte min universitetsutbildning – utan mina bröst.

Jag skulle kunna göra den här listan mycket längre, men förhoppningsvis har ni nu förstått min poäng. Tyvärr är den här listan inte på något sätt unik för bara mig.
Med bara några små ändringar skulle den lätt kunna tillhöra nästan vem som helst av mina kvinnliga vänner. Och i mina ögon är det ett problem som i allra högsta grad betyder att det finns mycket kvar för oss i samhället att jobba med.

En del tror felaktigt att feminismen handlar om att helt ta makten ifrån männen. Så kallade ”jämställdister” tycker att det i stället borde fokuseras mer på att lyfta båda könen, och inte bara det ena. Att det skulle vara mer jämställt. Men saken är ju den att för att uppnå jämställdhet krävs det att kvinnor lyfts mer, då de de facto har mindre makt än vad männen har i dag.
För den som, mot förmodan, tvivlar på detta är det bara att titta på vilka som har majoriteten i de flesta styrelser och som sitter på flest chefspositioner. Just det – männen.

Men för den skull behöver det inte betyda att det bara är kvinnorna som gynnas av feminismen. Tvärtom har männen också mycket att vinna på att bli av med samhällets patriarkala strukturer. Redan vid födseln trycks vi in i strikta könsramar. Som man ska du vara stark, händig, inte så känslosam och kunna försörja familjen. Passar du inte in i dessa ramar kan det snabbt bli väldigt jobbigt.
Vi vet också att självmord är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor. Enligt statistikbyrån begås ungefär två tredjedelar av självmorden av män. Det är ofta också svårare för män att vinna i vårdnadstvister, som om de absurt nog skulle vara sämre på att ta hand om ett barn bara på grund av sitt kön. Båda de här sakerna kan kopplas till könsnormer och pressen att leva upp till dem.

Det jag vill få fram med det här är att feminismen absolut behövs, också hos oss här i Norden.
Att påstå något annat är att blunda för ett förtryck som sker mot hälften av befolkningen varje dag.

Josefin Grunér