DELA
© Nya Åland
Foto: Jonas Edsvik

Internet blev inte heller journalistikens död

Den första juni 1999 lanserades den illegala musiknedladdningstjänsten Napster och två unga entreprenörer förändrade den globala underhållningsindustrin.

Branschen anpassade sig och strömmad musik är i dag en av de primära konsumtionsplattformarna. Mediebranschen kan lära av dem.
När musikindustrin påbörjade sin offensiv mot Shawn Fanning och Sean Parker som grundade Napster påstod skivförsäljarnas frontfigurer att den illegala delningen över internet skulle ta död på musiken. Artister skulle inte kunna försörja sig utan intäkterna från sålda cd-skivor och bara fåtalet riktigt stora artister skulle kunna leva på musiken. Delningen över internet var således ett hot som måste oskadliggöras för att branschen skulle kunna överleva.

Drygt 17 år efter lanseringen av Napster skriver Hufvudstadsbladet att 39 miljoner människor i dag betalar för den svenska musikstreamingtjänsten Spotify, de senaste nio månaderna har antalet betalande abonnenter stigit med tio miljoner.

2004 hävdade sex amerikanska filmbolag att den svenskgrundade illegala nedladdningssidan The Pirate Bay minskade deras inkomster och skadade deras varumärken. Filmbranschen kunde inte klara av att producera filmer utan intäkterna från biobesöken och videouthyrningen som skulle minska kraftigt om människor kunde se på film gratis.

2016 hade videotjänsten Netflix 80 miljoner betalande användarkonton och räknar med att ta sig över 100 miljoner användare i slutet av det tredje kvartalet. Den biofilm som har tjänat näst mest genom historien är Avatar som visades på bio 2009. I topp finns Borta med vinden i det inflationsjusterade indexet.

Det som tidigare sågs som omöjliga hinder att ta sig över för underhållningsbranschen har i dag nästan försvunnit tack vare att nya och smarta lösningar har tagits fram. Internet blev inte slutet, snarare avstampet till någonting nytt och minst lika lukrativt. Bredband, 3G och 4G och smarttelefoner har givetvis skapat förutsättningarna för de nya tjänsterna, det är en annan verklighet nu än när Napsteranvändarna fick vänta i timtal på att få hem en låt. Bland annat tidningsbranschen brottas med samma problematik. Det sägs att människor inte vill betala för kvalitetsjournalistik, den får stå tillbaka för klickjournalistiken med rubriker som ”Du kan inte ana vad som hände sen”. Men underhållningsindustrins utveckling visar att människor är villiga att betala för tjänster som de uppskattar, bara det görs på ett sätt som tilltalar användarna. Internet blev inte heller journalistikens död, bara en möjlighet att hitta nya metoder för hur vi kan distribuera vårt material.

Precis som i underhållningsbranschen ökar pressen på tillgänglighet utan fördröjning. Majoriteten av de som konsumerar digital underhållning vill inte se ett avsnitt i veckan av till exempel en serie. Många konsumerar i dag en säsong åt gången, och samma princip gäller även för lokala nyheter.

Antalet användare som väljer att använda mobiltelefonen för sin nyhetskonsumtion ökar snabbt och flera av de stora svenska mediehusen har lämnat tanken om papperstidning först, och prioriterar nu en layout anpassad för just telefonerna och meddelar sina läsare till exempel via push-notiser.

Internet har redan omvandlat journalistikens arbetssätt.

Frågan är om vi fortfarande är i utvecklingsstadiet och att vi hittills inte har hittat en nöjaktig metod för att ta betalt för digitala produkter, eller om vi nu närmar oss den nya färdiga modellen som både konsumenter och producenter gynnas av.