Intellektuellt ohederligt
Lagtingsledamot Stephan Toivonens tilltag blir allt mer desperata.
Varför väljer Nya Åland i dag att publicera en insändare av Stephan Toivonen (ÅLD) som drar felaktiga slutsatser utifrån polisens statistik och som pekar ut vissa etniska grupper som mer brottsbenägna än andra?
Nyan hade två val. Vi kunde refusera den, eller att publicera den.
Vi valde den senare eftersom vi resonerade: Toivonen är en demokratiskt invald politiker som undertecknar insändaren med sitt eget namn. Genom att öppet publicera hans argumentering vill vi visa hur ihålig den är och hur lite man behöver skrapa på ytan för att argumenteringen ska falla samman.
Den visar också den bakomliggande agendan som är att svartmåla vissa människogrupper. I den här ledaren vill vi också visa var argumenteringen brister. Att publicera den utan en kommentar var aldrig ett alternativ.
I insändaren förlitar sig lagtingsledamoten på två källor. Den ena är polisens statistik från 2014–2016 om utländska medborgares andel i brottsstatistiken. Den andra källan är ett slutarbete från Polishögskolan av Lassi Kotiniemi.
När man drar slutsatser utifrån statistiken är det bra att komma ihåg hur få brott det i verkligheten handlar om. Även om flera länder har en brottsfrekvens som är flera gånger större än brottsfrekvensen för dem med finländsk bakgrund, har största delen av personerna med utländsk bakgrund i Finland inte gjort sig skyldiga till brott. Så lyder de första meningarna i slutarbetet från Polishögskolan som Toivonen hänvisar till.
Någon sådan ödmjukhet inför siffrorna har lagtingsledamoten inte. Tvärtom gör han egna, felaktiga tolkningar av materialet. Han lämnar också bort viktigt information om att en misstänkt inte nödvädnigtvis behöver motsvara en person. Det är direkt intellektuellt ohederligt att bortse från det.
Lagtingsledamoten blandar också ihop grundläggande begrepp. Han skriver att ” i exakta siffror var det 27 irakier som dömdes för våldtäkt”. Det är direkt felaktig. Kotiniemis slutarbetet, som lagtingsledamoten hänvisar till, baserar sig på brott som polisen utrett 2013. Inte på antalet domar. Det är fortfarande stor skillnad på att bli anmäld och dömd. Det borde en lagtingsledamot känna till.
Att lagtingsledamoten endast lyfter fram statistik som gynnar hans politiska agenda blir tydligt då han främst plockar fram länder där islam är den dominerande religionen. Det faktum att människor med ryskt eller estniskt ursprung står för 40 procent av brotten nämner han inte alls.
Lagtingsledamot
Toivonen älskar att insinuera. Kanske för att han tror att han verkar smart då han konstant pressar gränserna för vad som är okej att påstå utan att bryta mot lagen.
I dagens tidningen kan vi också berätta om lagtingsledamot Toivonens hämndaktion mot vicelantrådet och näringsministern Camilla Gunell (S).
Enligt Toivonens Facebook-uppdatering ska han från en säker källa ha fått kännedom om att Gunell skulle ha kört alkoholpåverkad under julhelgen. Lagtingsledamotens hämndbegär är sprunget ur den socialdemokratiska lagtingsgruppens anmälan enligt vilken Toivonen skulle ha sagt att alla irakier är våldtäktsmän till den svenske riksdagsledamoten Daniel Riazat (V) under BSCP-kongressen i Riga i höstas.
Också här blir lagtingsledamotens förkärlek till insinuation tydlig. Han skriver inte att ministern kört rattfull, endast att hon kört bil efter att ”ha inmundigat lite alkoholhaltiga drycker”.
Det är enkelt att avfärda Toivonens hämndaktion för att hålla sandlådenivå. Problemet är att de antydningar han kommer med är betydligt allvarligare än barnsliga sandlådelekar. Att anklaga en annan människa för brott är inget man ska göra lättvindigt och att man gör det på grund av hämndlystenhet måste ändå ses som en ny bottennotering av honom.
Frustrationen över att lagtingsledamoten är totalt utfryst politiskt och inte får igenom ett enda av sina förslag börjar synas. Sprickan inom det fyra man stora partiet som ledde till Nils Manelius time out strax innan jul signalerar också att frustrationen i gruppen är stor.
