DELA
© Nya Åland

Inte utan en replokal

Utan replokal inget band.
Utan band inga musiker.
Utan musiker är Åland inte mycket ett hurra för.
I en serie artiklar under våren har Nya Åland besökt åländska bands replokaler.
Bakgrunden är att en grupp musiker i början av april gick ut i Nyan och berättade att de flesta band på Åland saknar ändamålsenliga lokaler. Initiativtagaren Jessy Hartvik jämförde musikernas situation med fotbollsspelarnas. På de senare satsas stora summor och arenor, medan musikerna med lite tur lyckas skaffa sig ett garage att öva i.

I artikelserien som följde visade det sig att Mariehamn i viss mån försöker vara behjälpligt. På ungdomsgården Tvärsan finns ett isolerat övningsrum med instrument att låna. Här kan ungdomarna testa utan att själva investera i dyra instrument. Här kan de också bilda sina första band och repa under Tvärsans öppethållningstider.
Problemen uppstår då ungdomarna växt ur Tvärsan och vill fortsätta repa men på egna tider och med egna instrument. Stadens replokaler på Uncans vind fungerar inte. Rummen har tidigare varit kontorsutrymmen. De är små och saknar helt ljudisolering.
Staden har ytterligare en replokal. Den ligger på Bastuns vind och hyrs av flera band som samsas om utrymme och instrument. Också den lokalen är liten, men det fungerar tack vare att bandmedlemmarna känner varandra.

Gemensamt för alla musiker som Nyan pratat med i är att de framhåller lokalens betydelse för bandets existens. Utan en replokal finns inget band, så enkelt är det.
De band som har en lokal har fixat det på egen hand. Någon repar i lisstugan på föräldrarnas gård, någon har hittat en gammal inspelningsstudio och någon håller till i en ungdomsgård på landet.
I de flesta fall handlar det inte om ungdomar utan om vuxna med jobb och bil. De borde både ha råd att hyra en replokal och ta sig till den även om den ligger en bit från hemorten.
Problemet är mörkertalet, de som inte fått en replokal, de som lade ner musiken för att de inte hade någonstans att vara. De som synts i tidningen är de som överlever. Hur många band som strukit med i jakten på lokal får vi aldrig veta.

Tomma lokaler finns det förvisso här och där. Som sagt har många av musikerna jobb och lön, de kan betala för sig bara lokal skulle finnas. Problemet med en replokal är att den inte kan vara vilken tom etta som helst. Kraven för att det skall fungera är många:
qLokalen måste vara ljudisolerad, både för ljud ut från lokalen så att grannarna inte störs och ljudisolerad utifrån in så att bandet kan spela in material i lokalen.
qEn toalett måste med nödvändighet finnas i närheten.
qVäggar, tak och golv skall vara någorlunda mjuka så att inte ljudet studsar eller ekar. Banden i artikelserien har fixat akustiken med hjälp av mattor och äggkartonger.
qLokalen måste ha elektricitet
qLokalen måste vara så stor att alla instrument, inklusive trumset, och förstärkare ryms.
qSäkerheten är viktig. Eftersom instrument och utrustning för tusentals euro förvaras i lokalen måste den vara inbrottssäker.

Mariehamns stads ungdomschef Maria Törnqvist säger i en av artiklarna att de från stadens sida är medvetna om problemet och gärna skulle satsa, men att resurserna saknas. Frågan om tillgängliga replokaler är därmed ett beslut på politisk nivå och en fråga om resursfördelning.
Orsaken till att det alls ges skattepengar till hobbyverksamheter, så som idrott och musik, är förenklat två. Dels för att människor med en givande hobby mår bra och invånare som mår bra i förlängningen kostar mindre.
Dels för att hobbyverksamheten på för några lång sikt kan bli mer än en hobby. Carolina Klüft hade inte dragit in så många medaljer om hon inte haft någonstans att träna.

Hör det till samhällets intressen att ge musiker en chans?
Ja och nej.
Endera satsar man inte alls på hobbyverksamhet. Man drar in alla bidrag till hoppgropar och fotbollsplaner och låter utövarna hyra in sig i lämpliga lokaler de hittar på egen hand.
Eller också satsar man rättvist.

Karin Erlandsson

karin.erlandsson@nyan.ax