DELA

Inget smink kan gömma rasismens fula tryne

Nej, inte ens med mycket smink gick det att hålla rasismens tryne gömt. Sverigedemokraterna står åter med byxorna nere.
Sedan början av 1990-talet har Sverigedemokraterna jobbat hårt för att sminka om sitt parti. Rötterna från Bevara Sverige Svenskt och skinnskallarna på 80-talet har sakta men säkert förbytts mot fina kostymer och välartikulerade företrädare. Men grunden har alltid varit densamma.
För en månad sedan deklarerade partiledaren Jimmie Åkesson att partiet införde nolltolerans mot rasism och extremism. Allt i ett försök att vinna nya väljargrupper, framför allt de som tvekat att lägga sin röst på SD just för partiets öppet rasistiska förflutna. Nu skulle i stället en mjukare retorik införas och skamfläckarna rensas ut.
Problemet är bara att partiets politik är byggd på en uppdelande och urskiljande bas.

Det förflutna hann ikapp den välkammade och uppklädda partitoppen i samma stund som Expressen publicerade filmen med partiets ekonomisk-politiske talesperson, Erik Almqvist. Filmen där han väser ”blatte-lover” till en person och kallar en ung tjej för hora för att hon argumenterar emot Sverigedemokraterna visar med all oönskad tydlighet hur det ser ut under fasaden.
Sverigedemokraterna och deras meningsfränder i andra länder lyckas sällan i det långa loppet hålla sina underliggande åsikter från allmän beskådan. Falska fasader rasar alltid.
Inte blev det bättre för SD när ungdomsförbundet i går rasade mot partiledningen, och tyckte att partiet borde stått upp för sin talesperson. Han var ju bara utsatt för ett elakt mediadrev. Detta trots att Ahlqvists rasistiska och sexistiska utfall alltså finns på film, han själv bekräftat uttalandet och bett om ursäkt för det.

I den bästa av världar kommer de senaste dagarnas kris leda till att SD passeras till en åskådarplats i riksdagen i nästa val. Dessvärre finns vardagsrasismen ständigt närvarande, där som här, och det är något vi alla som tror på människors lika värde och att den starkare och rikare ska hjälpa den fattigare och svagare måste stå upp emot.
Det är en kamp vi inte får vila från ens för en stund.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax