Inget bubbel i avslagen budget
2011 års budget för landskapet Åland är ingen thriller precis. Av champagnebubbel syns inte ett spår.
En budget utan stora överraskningar. Kanske inga överraskningar alls.
En rätt stramt hållen budget utan nya stora utgiftsökningar.
En budget som vidareutvecklar, men som saknar tydliga visioner, utom i den luddigaste av luddiga formuleringar: ”…en samhällsreform i syfte att effektivisera och förbättra samhällets service inom kärnverksamheten.”
Den enda antydan om avsikten kommer i att man avser ”ta fram underlag för beslutsfattandet kring en samhällsreform.”
Jaha. Så pass alltså.
På denna stora satsning ödslas inte flera ord, och den återfinns inte i något budgetmoment, vilket förstås är synd, eftersom det är den största nyheten i årets budget.
I de allmänna motiveringarna, som för all del ska vara allmänna, återfinns en massa riktigt snömos, floskler som inte betyder någonting och ibland inte ens speglas av budgetbesluten när det gäller att anslå resurser för ”prioriterade områden”. Miljön till exempel enligt de allmänna motiveringarna prioriteras och integreras på alla möjliga sätt, men anslaget för miljöverksamhet minskar från 450.000 till 300.000.
Denna regeringen Viveka Erikssons tredje budget borde vara kraftprovet där man tydligt visar vart man vill styra Åland.
Det regeringen visar är att man lärt sig mycket, att man gör tappra försök att hålla i pengarna och till vissa delar lyckas – och att man fortsätter skjuta storsatsningar och visioner på framtiden, eller begraver dem i arbetsgrupper och utredningar.
Den stora samhällsreformen handlar, gissar jag mig till, om kommunsammanslagningar eller andra rationaliseringar i relationen landskap-kommuner. I Ålands radio (som för övrigt gjorde en väldigt genomtänkt och kunnigt genomförd budgetspecialsändning i fredags) sade Viveka Eriksson att man ska utreda och ta fram underlag för en stor samhällsreform, men att det är nästa regering som får fatta beslut.
Mer svävande än så kan man inte vara. Det finns två möjliga orsaker.
a. Regeringen saknar en vision, tanke eller ens frågeställning om vad man vill göra, eller modet att säga det inför ett valår.
b. Regeringspartierna centern och liberalerna är inte överens om riktningen, och vill därför inte säga något.
Det positiva är att man driver vissa strukturella, organisatoriska reformer vidare som i längden kan betyda inbesparingar eller åtminstone en effektivering av landskapets verksamhet. Problemet där är ju, vilket det gångna året tydligt visat, att det alltid är lättare att med kraft säga att man ska göra något än att i praktiken genomföra det.
De organisationsförändringar som ska genomföras i landskapsförvaltningen är säkert både bra och nödvändiga, men lite sorgligt är det att en omorganisation av tre avdelningars arbete framstår som det mest nytänkande i en budget för hela landskapet.
Det nya kortruttssystemet som aviseras är, precis som regeringen säger, en nödvändighet för skärgårdens framtid, men inte heller där kommer man längre än till att man ska göra något, inte hur. Det är trots allt den svåra frågan.
Summa summarum: En saklig, tjänstemannamässig budget ,ed hyfsad koll på utgifterna. Och en tråkig budget, nära nog renons på politik. På gott (inga utgiftsökningar till följd av publikfrianden valfläsk) och ont (inga visioner för framtiden) är detta ingen valbudget.
