Inget är vackrare praktisk mångfald
Förändringens vindar är över oss. Tack och pris.
I helgen ordnade Ålands mångkulturella förening den första mångreligiösa träffen på Åland.
När eldsjälen Gunnel Ekelund hälsade välkommen var det till ”all världens ålänningar” hon riktade sig, och bara det är så fint att man blir varm om hjärtat.
Att vara ålänning i dag är inte att vara vit, besutten, enspråkigt svensk, evangelisk-luthersk distanskristen. Det är inte att ha en viss bakgrund, att ha vissa släktrötter eller vissa politiska åsikter. Eller, om man ens längre behöver säga det, en viss sexuell läggning.
Det betyder inte att någon enda av de ålänningar som motsvarar beskrivningen ovan behöver oroa sig. Ingen blir undanträngd. Ingen behöver på grund av den växande mångfalden i vårt samhälle sluta älska sitt Åland precis på det sätt man vill, ute på sjön med aborrnäten, på åkern, i svampskogen, i bykyrkan eller i talarstolen. Man kan så gärna få vara som man vill på Åland. Eller hur?
Den som i dag känner sorg och vemod över att fina och bra saker inte är som förr, måste betänka att det inte är de nya ålänningarna som förändrar Åland. Det är tiden. Det är utvecklingen. Det är framtiden.
Om det är något Åland och ålänningarna varit bra på, så är det att osentimentalt ta sig förändring, att se möjligheterna i den, att rycka tag i saker och göra dem till sina.
Det ska vi göra nu också. Vi på Åland ska bli bäst i världen på integration, och så ska vi bli rika som troll (igen) på att göra det som ingen annan klarar av, att ta vara på viljan, intelligensen och kunskaperna hos de människor som väljer att bli ålänningar.
Ni kanske ler nu, bästa läsare, och tänker att Fellman går igång på sitt favoritämne.
Men jag menar på allvar att vi på Åland redan gjort mycket rätt vad gäller integration, och att vi dessutom i vårt lilla samhälles föreningsliv har grunden till ytterligare stora saker som är rätt. Allt som är bra behöver dessutom inte vara resultatet av ett genomarbetat strategidokument. För vissa räcker det bara med att göra.
Gunnevi Styrström liknade religionerna vid en blombukett från en sommaräng, som blir vackrare ju fler sorter man plockar. Också det en vacker metafor för något som är
a. klok arbetsmarknadspolitik
b. lönsamt i rent ekonomiska termer
c. rakt upp och ner rätt, i ett humanitärt perspektiv
Låt bra integrationspolitik i praktiken bli en av våra viktigaste valfrågor.
