DELA

Ingenting annat än nolltolerans är acceptabelt

Den som utsätts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats måste kunna känna sig trygg med att anmäla övergreppet till chefen.

Allt annat är att utsättas för ett dubbelt trauma.
Hösten 2017 går till historien. Det var då locket lyftes och kvinnor öppet började berätta om sexuella trakasserier och övergrepp. Dammen brast, det klingade högt.

Men naiv är den som tror att arbetet är slutfört, tvärtom, det har bara börjat. I en enkätundersökning utförd av marknadsundersökningsföretaget Taloustutkimus på uppdrag av Finlands Näringsliv EK utreds förekomsten av sexuella trakasserier på arbetsplatser i Finland. Resultatet publicerades i veckan.

En fjärdedel av kvinnor under 25 år uppger att de har utsatts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats någon gång under de två senaste åren. Räknat med alla åldersgrupper har 12 procent av kvinnorna och två procent av männen upplevt sexuella trakasserier. En könsfördelning som säger mycket om vårt samhälles strukturer.

Att sexuella trakasserier förekommer på arbetsplatsen är inte förvånande. Särskilt inte efter höstens branschvisa upprop i vårt västra grannland. Några exempel är juristernas #medvilkenrätt, teknikbranschens #teknisktfel och räddningstjänstens #larmetgår.

Men EK:s undersökning visar på en annan allvarlig sak. Endast en fjärdedel av sexuella trakasserier i arbetslivet anmäls till arbetsgivaren. De främsta orsakerna till att människor väljer att inte anmäla är rädsla över att de inte ska bli tagna på allvar och oro för att en anmälan i slutändan skulle att skada dem själva.

Det kan vi inte acceptera. Det måste finnas en uttalad nolltolerans för sexuella trakasserier på arbetsplatserna och en fullkomlig trygghet i att man som drabbad inte ska behöva bära på skammen. Den ska alltid finnas hos förövaren.

De flesta av de sexuella trakasserierna, i undersökningen, har begåtts av en kund till de utsatta. En dryg tredjedel har begåtts av en medarbetare och i 16 procent av fallen av en överordnad.

Kund, medarbetare eller chef – ingenting rättfärdigar svinaktigt beteende. Arbetstagare måste alltid kunna berätta till en representant för arbetsgivaren och då bli tagna på allvar.

Arbetsgivare på alla arbetsplatser måste nu lyfta på locket och börja snacka om trakasserier.