DELA
© Nya Åland

Ingen köper det som inte bjuds ut

Om det fanns större utbud skulle fler köpa. Eftersom det inte finns efterfrågan finns det inte utbud.
Ungefär så låter det fortfarande när man diskuterar ekologiskt kött på Åland.
Utbudet av ekologiskt kött är i bästa fall sporadiskt, vilket gör att den som vill ha det måste bunkra stort när det en gång finns, eller klara sig utan. Den som frågar i butiken får till svar att det inte går att få tag på, eller att volymerna är för små. Eller, i bästa fall, att man kan försöka fixa det.

Dahlmans medger en viss ökning av intresset till exempel av ekologisk julskinka, men gör inga ansträngningar att marknadsföra möjligheten. Och låt oss då komma ihåg att allt griskött på Åland kommer utifrån, eftersom det inte längre finns några grisuppfödare på Åland.
På våra närmaste stora marknader, framför allt i Sverige, har efterfrågan på allt ekologiskt gått brant uppåt. Allt, klimatkonferensen i Köpenhamn, de senaste djurhållningsskandalerna, de mest populära kockprogrammen, pekar på en växande konsumtion av ekologisk mat. Och om inte ekologisk så närproducerad, ansvarsfullt producerad, snäll mat.

Är inte detta en nisch för det åländska jordbruket? Kalla mig dum, men sitter vi inte här med en trumf på hand som vi halsstarrigt vägrar utnyttja, både i producent- och återförsäljningsledet.
Självklart bryr sig inte alla. Självklart vill inte alla betala. Självklart handlar det om en strukturomvandling som tar både tid och pengar.
Ändå är eko-trenden det enda som idag talar mot den utveckling av jordbruket som i allt väsentligt tar död på det småskaliga, humana, nära jordbruk som drivs på Åland. Ekologisk mat är det enda vissa konsumenter är beredda att betala mera för.

Att veta det, och strunta i det, är dumt.
Låt mig komma med några förslag:
Jag vill se skyltar i matbutikerna, där det står: Vill du ha ekologiskt kött, fråga oss? Vi beställer. Eller; Vi har leveransdagar si och så.
Jag vill se mera information på den konventionella maten. Konventionella odlare på Åland har en del att skryta med. Skylta med det.
Jag vill se ett åländskt jordbruk som satsar framåt, på nya saker, inte på att upprätthålla en produktion som i längden inte kan vara lönsam eller vettig.

Det finns naturligtvis massor med saker en lekman inte fattar, massor med invändningar att komma med. Ok. Men lös dem då. Det finns massor med konsumenter i dag som vill ha ekologisk mat. Det finns inte tillräckligt med producenter som tillfredsställer det behovet. Om fem eller tio år finns det. Nu är tid att satsa på den nischen och samtidigt profilera Åland på ett nytt sätt.

Varför inte till exempel starta en personaliserad grisuppfödning. Sälj skinkan levande. Låt familjer i Stockholm komma på sommaren och välja ut en kulting som ska bli deras julskinka, deras köttbullar och deras kassler. Leverera till dörren.
Ge en garanti för att Nasse haft ett lyckligt och bra liv och bara ätit grismat, inte sina kompisar. Ta ordentligt betalt. Paketera det snyggt. Ha en webbkamera i grishuset, om nån vill kolla.

Och tänk nisch. Åland är litet. För att få avsättning för våra produkter behöver vi inte övertyga alla, bara ett litet fåtal (i procent) av dem som bor i våra närområden.
Tänk lite tokigare. Och sälj lite mer.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax