Inga fortkörare utan vägar
Inga fortkörare utan vägar – det låter konstigt, men det är så Svea hovrätt i Sverige resonerar när det kommer till internets infrastruktur.
Nu tvingas en internetleverantör blockera hemsidor som tillhandahåller upphovsrättsskyddat material.
Ska en internetleverantör ansvara för vad deras kunder gör på internet? Den frågan har aktualiserats i samband med den svenska hovrättens färska dom mot den svenska internetleverantören Bredbandsbolaget att blockera fildelningssidan The Pirate Bay. Hovrätten gick emot Stockholms tingsrätt som 2015 friade leverantören från ansvar för vad bolagets kunder gör med den uppkoppling som tillhandahålls.
Bredbandsbolaget kan nu straffas med vite på en halv miljon kronor om bolaget inte blockerar fildelningssidan, även om leverantören inte har gjort sig skyldig till brott i straffrättslig mening.
Frågan i sig är inte ny. Den olagliga fildelningen har varit i musik- och filmjättarnas sikte i snart 20 år. Grundarna av The Pirate Bay dömdes 2009 till både fängelse och skadestånd trots att de inte själva kopierade merparten av materialet, utan enbart hade skapat och underhöll sidan.
Den nya domen är annorlunda eftersom Bredbandsbolagets syfte inte är att sprida upphovsrättsskyddat material olagligt, utan enbart säljer anslutningen. Man ska inte avfärda frågan för att domen känns rimlig i det här specifika fildelningsfallet. Flera liknande domar har fallit i EU och internetoperatörer blir nu skyldiga att stänga ner delar av nätet för att skydda vissa gruppers ekonomiska intressen.
De flesta kan ställa sig bakom det faktum att alla hemsidor som finns på internet inte är av godo. Och internet har sedan begynnelsen, precis som alla stora samhällsomvälvande uppfinningar, skapat nya problemformuleringar. Frågan är om det har blivit rätt i det här fallet. Är det rimligt att den som tillhandahåller infrastrukturen också ska ansvara för vad som sker? Speciellt eftersom systemet för att begränsa tillgången till sidor på nätet inte hänger med i den tekniska utvecklingen. De som vill kommer runt blockeringen med ett par knapptryck, vilket i princip gör domen betydelselös.
Och vad är det som säger att den här typen av domar begränsas till den som olagligt delar filmer och musik? I framtiden kan tillgången till sidor som till exempel Wikileaks också begränsas med samma motivering, att sidan tillhandahåller information som i vissa fall är upphovsrättsskyddad. Att begränsa internet är att begränsa informationsflödet, och vi brukar ofta se det i diktaturer och förfasas över det faktum att fri information inte är tillgänglig för medborgarna.
Vi behöver inte gilla vad som finns där, men att begränsa tillgången genom att pressa den som levererar uppkopplingen förändrar nätets grundprinciper.
Internet är vår infrastruktur, vårt vägnät, för kommunikation och nätet blir allt mer betydelsefullt för hur vi lever vårt liv. Att då godtyckligt begränsa det rörelseutrymmet för att det finns oönskade aktiviteter där är problematiskt.
Vi ber inte heller biltillverkarna begränsa maxhastigheten till 90 kilometer i timmen för att någon eller några kör för fort. Vi straffar fortkörarna. Samma princip måste vi kunna följa på internet. Vi kan inte riva vägnätet, vi måste nöja oss med att jaga fortkörarna.
