Inför obligatorisk skolning för kommunalt förtroendevalda
Vissa saker kan man efter några år i professionen bli lite trött på som journalist. Vårtecken (blåsippor kommer som bekanta varje år), jordgubbar, höstmarknader, julmarknader, mässor…
Det är saker som händer, men som man efter att ha bevakat dem några gånger inte kan säga så mycket nytt om.
Då gäller det att hålla i professionalismen och komma ihåg att varje gång är ny för någon, att det finns nya läsare, nya arrangörer och framför allt ett stort intresse att försäkra sig om att livet går sin gilla gång.
Att hålla i saker, att komma ihåg och föra vidare kunskap, att inte låta det man vet rinna mellan fingrarna, är kanske en av mänskighetens största utmaningar. Så mycket kunskap som mänskligheten en gång haft är borta, och måste mödosamt återupptäckas igen.
Till detta hör uppenbarligen att ledamöter i socialnämnderna i de åländska kommunerna inte ska prata bredvid mun om de klienter som diskuterats på nämndens möten. Eller med dem, om deras bidragsärenden.
Detta är häpnadsväckande och förfärligt.
Tänk själv, om det var du som satt på färjan och försökte smälta in bland möblemanget, och en makthavare i din kommun, som du dessutom är beroende av, kommer och diskuterar med dig om din bidragsansökan, så att alla hör det.
Detta är det senaste och kanske mest uppseendeväckande exemplet på hur förtroendevalda i okunskap eller oförstånd satt en stor fot i klaveret i en mycket känslig fråga.
Om vi knyter tillbaka till detta med förlorad kunskap finns det en gammal sanning att upprepa. Repetition är all kunskaps moder.
Det är svåra och känsliga saker som ska hanteras i varje liten kommun och av varje liten nämnd. Kanske har man hamnat där i socialnämnden för att ingen annan ville, eller för att man någon gång tackade ja till att vara med på en lista och sen fick sex röster och blev invald. Kanske man varken har tid eller lust, egentligen.
Ändå har varje klient i varje kommun rätt till sin integritet, till rättvis och lika behandling.
När Förtroenderådet nu tar upp frågan är det framför allt en sak man i kommunerna, gärna gemensamt, borde ta fasta på, och det är skolningen av nya förtroendevalda. Efter ett val är det nödvändigt med utbildning av nya fullmäktige-, styrelse- och nämndmedlemmar, inte bara i politiskt arbete utan i ekonomi, i statistik och i vilken lagstiftning som reglerar arbetet på olika nivåer.
Tänk vilken skillnad det kunde göra också för utvecklingen av samhällsstrukturerna om man från början ute i kommunerna fick en järndos av komplexiteten i kommunalt beslutsfattande, så långt ifrån att bara komma till ett möte och tycka till lite.
Mera kunskap, djupare kunskap, repeterad kunskap.
Är inte detta ett uppdrag som kommunförbundet kunde ta sig, i stället för att utlåta sig i 50 nyanser av nej om varje reformförslag som kommer?
Sätt ihop ett järnpaket av skolning och fortbildning för förtroendevalda, och gör den obligatorisk för både nya och gamla politiker.
Kanske det rentav skulle tändas några lyktor i stugorna. (Och dessa symboliska stugor finns givetvis i Mariehamn också).
