DELA
© Nya Åland

I Övernäs skola räcker krafterna inte till

Smärta, trötthet, återkommande huvudvärk, rädsla, ångest.
Brist på stöd och hjälp. Oklara beslutsgångar. Brist på expertis. Brist på tid och engagemang. Brist på konkreta lösningar.

En hierarkisk struktur som gör att även legitima klagomål uppfattas som skvaller. Kvinnliga överpresterare och manliga slackers. Svåra problem som bottnar i dåliga strukturer men tolkas som individuella misslyckanden.
Komplexa problem där man söker syndabockar, snarare än lösningar. Och så vidare. Och så vidare.

Det hemska är, att detta kunde handla om flertalet arbetsplatser. Det kunde handla om större privata företag eller större organisationer inom offentlig sektor. Det kunde vara var som helst där den fysiska arbetsmiljön är dålig, där ledningens goda intentioner inte når ner till gräsrötterna, och där man inte förmår förändra tungrodda strukturer tillräckligt snabbt eller där den nödvändiga elasticiteten i ett komplicerat system stelnat i en regelbok.

Nu handlar detta om Övernäs skola, som enligt statistiken från rapporten Hälsa i skolan på Åland utmärker sig negativt även i år. Siffrorna visar att man har ett problem som är bredare än det fåtal individer vars riktigt allvarliga problem också måste tas på allvar. Det är helt enkelt inte rimligt att 30 % av flickorna i skolan upplever sin hälsa som dålig, att 36 % har huvudvärk varje vecka, eller att 15 % av eleverna säger sig ha ångest i skolan.

Det finns ingen anledning att betvivla att både rektor och lärare gör sitt bästa, att de bryr sig om eleverna, eller att de har en undermålig skolbyggnad att kämpa med, vars om- och tillbyggnad nu är mitt i en fas där drömmar äntligen kan bli verklighet. Av egen erfarenhet kan denna ledarskribent intyga att det i Övernäs skola finns mycket kunskap, kärlek och omtanke om eleverna.

Men där finns också problem, och de är av sådan art att endast den högsta ledningen i skolan kan göra något åt dem. Det är problem som sitter i väggarna och i strukturerna, och som kanske förekommer överallt, men bevisligen (om man ska tro statistiken i Hälsa i skolan) mer frekvent i Övernäs skola.

Särskilt högstadietiden är en period i en ung människas liv som kännetecknas av rädsla, osäkerhet och sökande. Där och då kan en förflugen kommentar, en oro över stämningen på rasterna, en oengagerad lärare eller en stökig klass vara ödesdiger. Lika väl som en utsträckt hand, ett förstående samtal och en genuin omtanke kan göra en tuff situation uthärdlig.
Om det är något som nu behövs i Övernäs, så är det inte en skolledning som intar igelkottsposition som hävdar att allt är bra och att det bara finns vissa särskilda problem. Så är inte fallet.

Vad som behövs är en ödmjukhet, en omvärdering och ett engagemang med den utgångspunkten att förändring är en nödvändighet, att man hittills inte lyckats fullt ut, och att fokus måste ligga på dem som mår sämst.
Snälla lärare och personal i Övernäs skola: bli inte kränkta och arga. Försvara inte, förklara. Och förändra.
Det är er skola och våra barn.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax