I dag är en dag som inte borde behövas
Internationella kvinnodagen – en dag som borde vara onödig men som är lika viktig idag som den någonsin varit.
Det är egentligen åt helskotta att vi fortfarande behöver en kvinnodag. I våra upplysta tider borde jämställdhet mellan könen vara självklart. Men så länge kvinnor tjänar mindre än män, så länge kvinnor får lägre pension och så länge män utser män till de viktigaste posterna är jämställdhet något som måste prioriteras högt på den politiska, såväl som den vardagliga, agendan.
Inför den internationella kvinnodagen har rapporterna duggat tätt. Det handlar om lönegapet mellan kvinnor och män, det handlar om ojämlikt uttag i föräldraförsäkringen, det handlar om maktobalans. När alla pusselbitar läggs handlar det dock bara om en sak: en i grunden skev struktur.
En av dessa rapporter som sammanställts lagom till kvinnodagen kommer från kommuntorget.fi, hemsidan för det finländska kommunförbundets svenska enhet där kommunala nyheter från alla finlandssvenska kommuner samlas. Under rubriken ”I kommunerna är det männen som styr” har sajten kartlagt hur maktfördelningen mellan könen ser ut i de svenskspråkiga kommunerna.
Du kan aldrig gissa vad resultatet blev… (För att förtydliga, den meningen var ironisk.)
I undersökningen har man tittat på stadsdirektörer, kommunfullmäktiges ordförande och kommunstyrelsens ordförande. Mindre än en tredjedel, 31 procent, av platserna innehas av kvinnor. I riket i stort är det ännu sämre.
Av de 49 svenskspråkiga kommunerna har 14 enbart män på de tre ledande posterna. Två kommuner står ut med enbart kvinnor i ledande ställning, Lappträsk i östra Nyland – och Geta. I den norråländska kommunen styr numer Camilla Andersson och Gun-Britt Lyngander som ordförande för kommunstyrelse respektive fullmäktige och konsulten Carolina Sandell fungerar som kommundirektör till dess att en ny direktör utses i slutet av månaden.
Den skeva maktfördelningen finns också i det privata näringslivet. Många är de experter som anser att ett av grundproblemen är att män oftast utser män till toppositioner. I Nya Åland har vi det senaste året lyft fram flera av de framgångsrika kvinnliga chefer och företagare som tagit mark lokalt. Det är oerhört glädjande nyheter.
Å andra sidan visar statistiken från Åsub att kvinnliga chefer tjänar betydligt mindre än manliga. Under 2014 tjänade kvinnliga chefer i snitt 77,6 cent för varje euro en manlig chef tjänade. Det kan bero på såväl att lönerna är lägre för kvinnliga chefer, som att inte lika många kvinnor får de mest välbetalda chefsjobben. Inom den offentliga sektorn på Åland är det bättre, men inte jämställt. Kvinnor tjänar där cirka fem procent mindre än männen.
Det är i strukturen det börjar. Att samhällets toppar, i näringsliv och i det politiska, värderar kvinnor och män lika. Att det är självklart att man tävlar om jobb och ersättningar utifrån kunskap och erfarenhet, inte kön.
Om detta arbete inte börjar i toppen, kommer aldrig basen att bli jämställd.
I dag uppmärksammas internationella kvinnodagen. Årets feminist utses, jämställdhet diskuteras. Men det är inte ett arbete för en enda dag. Det är ett arbete som ska pågå hela tiden, för vi till slut ska kunna konstatera att det gör ingen skillnad vilket ditt kön är.
Och för att vi till slut ska kunna konstatera att skillnaderna är borta – och att internationella kvinnodagen inte längre behövs.
