Hur vill vi ha det i absoluta centrum?
Hur bygga ett hus i tre våningar om kravet är att fasaden skall se ut som ett grekiskt tempel i 2,5 våningar?
Eller hur bygga två höghus med bostäder mitt i Mariehamn om det står ett litet k-märkt hus mitt på tomten?
Får man göra så, undrade någon nyligen med anledning av att Ålands tidningstryckeri trots k-märkning inte vill bygga upp den gamla fasaden mot Strandgatan utan bygga betydligt större. Jodå. Man får om politikerna går med på det (vilket de alltså inte riktigt har gjort ännu).
Det är litet mindre strängt nu än tidigare för dem som äger tomter i den absoluta centrumkärnan. Det finns inga begränsningar i byggrätten. Med en skicklig arkitekt kan man lyckas höja sin byggnadsrätt avsevärt. Det betyder också att k-märkningen inte är lika intressant som förut. Tidigare fick man kompensation i extra byggnadsrätt om man k-märkte ett hus eller en fasad på tomten. Nu får man byggnadsrätt ändå, så varför ta på sig besvär med att bevara. Om man tycker det är besvär.
Men det som redan är k-märkt skall bevaras, naturligtvis. Om det inte oväntat ruttnar eller på annat sätt blir omöjligt att hålla i skick.
Stadsplanering och byggnadsrätter är något som har diskuterats intensivt under årens lopp.
Alla tomtägare, i stort sett i alla fall, vill ha en så hög byggnadsrätt som möjligt på sin tomt, för den är värd pengar. Enligt en notering från mitten av 90-talet var byggnadsrätten för en kvadratmeter våningsyta på Horelliområdet värd 200 mk, som det var planerat då. Kring millennieskiftet var en kvadratmeter byggnadsrätt inne i centrum värd 2.000 mk, 340 euro ungefär.
Den tomtägare som får byggnadsrätten på tomten höjd med 150 kvm får med andra ord 50.000 euro gratis av staden. Ingen dum affär. Man behöver ju inte bygga själv. Man kan sälja tomten och få ut mervärdet i pengar.
Under årens lopp har det diskuterats mycket kring det här. Det fanns i tiden ett förslag om en byggnadsrättsfond, där de som inte ville bygga ut kunde sälja överlopps byggnadsrätt till staden, som sen kunde sälja till sådana som ville bygga. En tomtägare, Ålandsbanken, har kunnat föra över byggnadsrätt från en av sina tomter till en annan. Och så vidare.
Man har också diskuterat att ge ut extra byggnadsrätt till tomtägare, som har ”hål” i gatubilden så att det byggs och lappas.
Att nu taket för byggnadsrätterna har avskaffats i absoluta centrum betyder att staden för över pengar till tomtägarna. Till de tomtägare som råkar finns innanför Ålandsvägen, Styrmansgatan, Strandgatan och Stora gatan. En bra arkitekt kan få in en hel del extra byggrätt på tomten. Helt gratis är det ändå inte; kravet på parkeringsplatser driver upp byggkostnaderna.
Men är systemet rättvist? Staden har ont om mark och har gått in för tätare bebyggelse i centrum. Det behöver i sig inte vara dumt. Men skall byggrätterna delas ut gratis? På ena sidan gatan kan tomtägaren få ett par hundra kvadratmeter extra våningsyta medan den på andra sidan kan titta i månen efter den sortens förmåner.
Vart försvann idén med en byggnadsrättsfond?
Och hur gör man med k-märkningen? Kan man tänka sig att ägarna till Kinoteatern låter den förfalla litet till, så det inte finns någon fasad att bevara. Eller att det lilla röda huset på Magazins gård vattenskadas eller brinner så att det inte längre står i vägen för de två höga bostadsvåningshusen som tomtägaren vill bygga? För bostäder i centrum vill stadens ledning ha.
All planering leder ohjälpligen till att en del gynnas mer än andra. Full rättvisa får vi aldrig. Men någon form av diskussion behöver vi ha om vad saker och ting är värda och för vem.
Om stadens ledning anser att en byggnad är så värdefull att den skall få sätta stopp för exploateringen av en tomt medan tomterna runtomkring bebyggs allt tätare så borde det finnas någon form av kompensation. Det räcker inte alltid enbart med äran.
