DELA
© Nya Åland

Hur mycket kostar en solnedgång nu för tiden?

Allt fler upplevelser har fått en prislapp, även sådant som självklart inte kopplades ihop med pengar för några år sedan kostar i dag. Solnedgångarna blir allt dyrare.
I våras sände SVT ett program om reklam och märkesprodukter. Numera är det självklart att de flesta i västvärlden betalar dyrt för att gå omkring som vandrande reklampelare. Det anses vara status att ha till exempel en tröja med ett känt företagsnamn tryckt tvärs över bröstet. För den tröjan har man betalat mer än en motsvarande tröja utan märke, men det fanns tider då tröjor med reklamtryck delades ut gratis.
Smart och effektiv marknadsföring har sett till att företagen får betalt för produkter som genererar mer pengar.
Programmet redogjorde också för reklambranschens senaste giv: ungdomar som till exempel är intresserade av mode blir anställda för att nästla sig in i andra ungdomskretsar med liknande modeintresse. De skall tala för märket som betalar deras lön bland jämnåriga, hårdrar man resonemanget skall de bli vänner med folk för att kunna göra reklam för ett märke. För den bästa reklamen av alla, det är om en människa man har förtroende för rekommenderar en sak. Då tror man på det.
Genialt, och otäckt.
För då har vänskapsrelationer fått ekonomiska förtecken.

I veckan meddelades i en notis i de åländska tidningarna att Ålands handelskammare ordnar ett seminarium om hur företag kan utnyttja idrottsevenemang för marknadsföring. ”Sportevenemang – en affärsmöjlighet” heter seminariet.
Är det bara jag som huttrar till över att också idrotten skall göras till ännu större reklampelare? Vad hände med kämpaglöden, kamratskapet och målkullerbyttorna? Räcker inte de längre för att motivera idrottens existensberättigande?
Eller ta hybridnamnet ”kultur- och kongresshus”. Kongresser är gratispennor och trerättersmiddagar, kultur är…ja, vad är kultur? Vad det än tjänar man i allmänhet inte stora pengar på det. Kultur drivs sällan i första hand av vinstintresse, medan kongress alltid gör det. Hur blir kombinationen?
I Sverige har museerna börja ta inträde igen efter en period med gratisinträde. Fyra av tio besökare försvann. Den summa staten vinner på inträdet är marginell i en statsbudget, men det invånarna förlorar kan inte mätas i pengar. Bildning, kunskap om ursprung och identitet borde vara gratis eftersom det är ovärderligt.
Man blir en aningen bättre och gladare människa av en kulturupplevelse, men upplevelsen har inget pris. Att museerna nu tar inträde tjänar ingen på, men alla förlorar.

Uttrycket ”leverera” syns i var och varannan tidningstext numera. I dagligt tal finns uttrycket ännu oftare. Nyan är inte alls oskyldig, också här används uttrycket för ofta. I en recension i en dagstidning här om veckan förekom ordet ”leverera” tre gånger. Uttrycket kommer från affärsvärlden och används i både idrottsreferat och kultursammanhang men har egentligen inget där att göra.
Att leverera är att frambringa en produkt, men att spela fotboll eller teater är inte resultatinriktat på samma sätt. Ekonomivärldens språkbruk skall inte användas på sådant som inte har ekonomi i sig, man skall inte räkna ihop äpplen och päron. Allt har inte som syfte att frambringa synliga resultat.

Min fråga är helt enkelt vad som går händer om vi allt mer förlorar värdeuppfattningen för allt det där ekonomi inte är inblandad. Eller håller vi kanske inte på att förlora värdeuppfattningen? Jag menar inte att allt var bättre förr, men för den sakens skull behöver vi inte godkänna alla framtidsutsikter.
Idrott med företagsreklam längs sargen har inte alltid varit självklar och fotbollsspelare med affärskedjors namn på rumpan skulle ha varit löjligt för några år sedan. Har reklamens och vinstintresset i omgivningen ökat utan att påverka oss som tar del av den? Jag vet inte, men jag vill uttrycka min oro.

Den andra sidan av saken är förstås att idrotten gagnas av inkomsterna, liksom kulturutövarna förhoppningsvis gagnas av ett kultur- och kongresshus. Varför är det fel att tjäna pengar?
Jag vet inte. Men jag vill vända frågan: Varför kan man inte låta bli att tjäna pengar på allt?