Hur mår partierna inför valet?
I dagarna tre tittar ledarsidan på hur de åländska lagtingspartierna mår, så här fem skälvande månader före valet. Först ut är Centern och Liberalerna. Obunden samling avhandlades på ledarsidan redan i går.
Åländsk center
Centern har haft en omtumlande mandatperiod så här långt. Internt har det tidvis varit stor splittring med bland annat ett ordförandeval där Harry Jansson utmanades av Veronica Thörnroos om toppositionen. Jansson vann, men splittringen fanns kvar. Nu går det rutinerade partiet mot en ny valrörelse och då sluts leden, som så många gånger förr, och partiet känns samlat.
Framgångar har partiet också haft. Dels har Thörnroos som infrastrukturminister lyckats väl med privatiseringen av skärgårdstrafiken, dels har finansminister Roger Nordlund trätt fram som en stark och stabil kraft i en turbulent tid.
Men partiet har svårt i frågan om samhällsservicereformen. Basen sitter i kommunfullmäktige runt om Åland och slåss med näbbar och klor för att inte förlora makt. Samtidigt deltar partiledning och ministrar i arbetet med att ta fram de förslag som kommunerna går emot.
Härnäst på agendan för lagtinget är att ta ställning till reformen om Kommunernas socialtjänst, KST. De flesta kommuner har invändningar mot reformen, men regeringen vill (måste) klubba igenom den. Hur kommer Centern slutligen och sist att ställa sig? Blir det en ny kovändning just före ett val?
Centern ställer som sagt ett sammansvetsat och starkt lag på banan till valet. Men samtidigt finns det orosmoln. Harry Jansson gör ingen hemlighet av att han vill ha lantrådsposten i nästa regering. Men då måste han också dra betydligt fler röster än sist. Inom partiet talas det om att ordföranden måste komma etta eller tvåa i den interna resultatlistan för att kunna sätta sig på den åländska tronen.
Och frågan är om Jansson har det understödet, i förra valet placerade han sig inte bättre än på ersättarplats. Det är dessutom ett tufft gäng att vinna över i partiet. Jörgen Pettersson har allt eftersom mandatperioden gått stärkt sin profil, Britt Lundberg är populär. De båda ministrarna har gjort väl ifrån sig, och Runar Karlsson har en solid väljarbas i norr. Det kan bli tufft för Harry Jansson att ta den där tätpositionen, även om partiet vinner valet.
Liberalerna
Liberalerna tog sin tid att slicka såren efter det tunga, tunga valnederlaget 2011. Länge och väl fanns det knappt någon opposition till regeringspartierna från Liberalerna. Det blev mest slentriantmässigt och trotsigt motstånd. Men de senaste månaderna har partiet hittat ny luft och märkts betydligt mer i debatten.
Inte minst partiets organisation i norra Åland har visat framfötterna med sina förslag om att de norråländska kommunerna ska utreda ett samgående för att skapa en större och bättre motvikt mot de större Mariehamn, Lemland och Jomala.
Liberalerna har varit starka i de pejlingar som gjorts under mandatperioden och kan tyckas segla mot valvinst i höst. Men det är sällan så enkelt. När valet närmar sig brukar siffrorna jämna ut sig och mittenpartiet får kämpa för förstaplatsen.
Mittenparti, förresten, är ett epitet med visst förbehåll. Ett av de största problemen för Liberalerna är den till synes dåliga samordningen av inriktningen i partiets presidium. Ordförande Katrin Sjögren står för en klart vänsterborgerlig, socialliberal, politik. Vise ordförande Mats Perämaa både uppfattas och placerar sig själv betydligt längre högerut än så. När Nya Åland bad riksdagskandidaten Perämaa att ranka sig själv jämfört med kombattanterna i det valet placerade han sig längst till höger. Knappast en plats Sjögren hade valt.
När partiets två starkaste namn sänder så otydliga signaler om var partiet har sin hemvist blir det svårare för väljarna att veta vad man faktiskt lägger sin röst på. Här har Liberalerna ett stort arbete att göra.
Likaså är partiet fortfarande svaret skyldigt på var man står i frågan om kommunindelningen. Det tycks som att det finns två falanger, en med hemvist på fasta Åland, Sjögren och redan nämnda företrädare på norra Åland, och en som inte ser så glatt på eventuella kommunsammanslagningar i skärgården där Perämaa har sin bas. Också här bör partiet jobba på sin profil och sin tydlighet.
Ändå, baserat på pejlingarna så sitter Liberalerna i förarsätet. Valet är deras att förlora.
