DELA
© Nya Åland

Hur många år orkar en människa arbeta?

Länge ansågs det att 65 år var en lämplig tid att dra sig tillbaka från det aktiva arbetslivet. Efter det har vi blivit både friskare och äldre. Men vill vi arbeta mycket längre än förr? Till 85-90 år?
Föreningen Pohjola-Norden höll i måndags i Helsingfors ett seminarium ”Norden åldras – vad göra”.
Att vi blir äldre är ett välkänt faktum. Att detta behöver diskuteras känner vi också till. Men till en del undrar man hur de fungerar som deltog i seminariet.
Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt konstaterade i sitt anförande om gamla tider i Norden att livet i stort sett var slut vid 65 år. Men nu inleder många 65-åringar en helt ny arbetskarriär.
Enligt Reinfeldt kan en 65-åring i dag räkna med att hålla på i arbetslivet ytterligare 20-30 år ”och det har numera gått så långt att många äldre inte längre hinner vara med sina barnbarn på grund av allt turistande och resande”, sade Reinfeldt enligt ett referat från Pohjola-Norden.

Jodå, det fanns en tid när medellivslängden var 65 år. På den tiden var inte pensionssystemet speciellt väl utbyggt. När det väl infördes hade medellivslängden redan stigit så att man hade några år kvar att leva när man gick i pension.
Sedan dess har såväl livslängd som hälsa och välstånd bara ökat. Om vi lever längre än förr och hålls friska så finns självfallet möjligheten att arbeta längre upp i åren.
Enligt finländsk lag kan man välja sin pensionsålder själv mellan 63 och 68. Det ges morot i form av högre pensionsprocent om man är kvar längre i arbetslivet. De unga generationerna orkar nämligen inte försörja en ständigt växande, improduktiv befolkning över 65. I praktiken har det handlat om en improduktiv befolkning över 60, eftersom snittåldern för pensionering ligger ungefär där.

Verkställande direktören för organisationen Finlands näringsliv Leif Fagernäs sammanfattade seminariet med att livet i dag kan indelas i 30-årsperioder. De första 30 åren betalar man som barn och studerande inga skatter till staten. Från 30 till 60 är man i arbete och efter 60, kanske fram till 90 år, är man pensionär på statens bekostnad.
Den enda lösning Fagernäs kunde se var att den första perioden förkortas till under 30 år och den andra förlängs betydligt.

Jodå, än en gång. Förr kom många ut i arbetslivet redan vid 17-18 år. Och resten vid 24-25. Utan studiestöd hade folk inte råd att studera länge. Nu håller man på att skärpa reglerna för att få ner studietiden. På gott och på ont.
Och så skall vi ge fasen i att gå i pension och resa runt så vi inte hinner umgås med barnbarnen. Till 85 skall vi jobba. Efter det orkar vi garanterat inte umgås med vare sig barnbarn eller barnbarnsbarn. Ifall Reinfeldt trodde det.
Att folk en gång i tiden arbetade tills de dog berodde på att det var enda sättet att få mat på bordet och tak över huvudet. Det handlade om brist på det välstånd, som alla politiker i dag säger sig slå vakt om.
Dessutom var arbetstakten förr en annan än i dag. Jodå, man slet ont rent fysiskt. Men man hade inte samma stress som i dag. Man måste inte långt upp i åren lära sig nya saker varje dag, nya saker för att överhuvudtaget kunna sköta det arbete som man inte får lämna utan att överösas med ont samvete för att man ligger samhället till last.

Idén är helt rätt. Folk är friskare än förr. Folk lever längre än förr. Alltså kan de arbeta längre än förr.
Men utgå inte ifrån att de som har funnits med i arbetslivet i 30-40 år fungerar på samma sätt som 20-åringar (för de skall väl också in i arbetslivet). En 70-åring kan helt säkert tillföra lika mycket som en 20-åring, men inte på samma sätt.
Om samhället behöver de äldre i arbete så behöver samhället också fundera på hur det skall gå till rent praktiskt. Arbetsgivarna behöver få hjälp med att utforma uppgifterna så att de passar en mogen hjärna, en hjärna som har stor erfarenhet men kanske inte är lika snabb på att ställa om mellan olika uppgifter.
Men även om det sköts så verkar Reinfeldts uppfattning något överdriven. Visst kanske någon enstaka 95-åring skulle orka med ett dagligt arbete, men skall det verkligen behövas i dagens värld?
Kunde man inte få gå med gott samvete vid 80?

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax