DELA
© Nya Åland

Hur får man ut mer för licenspengarna?

I Sverige har de senaste veckorna en intressant debatt rasat. Den handlar om media, om statsbidrag och om hur public service ska se ut i framtiden.
Det började på allvar på Mediedagarna i Göteborg, Meg, första veckan i mars, där minister Alice Bah Kuhnke meddelade att hon tillsätter en ny medieutredning som ska slå fast om och hur staten ska ta sitt ansvar för mediemångfalden när digitaliseringen pressar många mediehus svårt.

Redan i debatten som följde efter ministerns inledning och presentation av utredningsdirektiven startade debatten mellan, främst, Mittmedias (en tidningskoncern som täcker nedre Norrland från Gävle till Örnsköldsvik och har 18 tidningar) redaktionella chef AnnaKarin Lith och Sveriges radios vd Cilla Benkö. Lith menade att det var ett stort misstag att bara låta utredaren se på kommersiell media, utan att också ta hänsyn till, och granska, hur public service med sina licensmiljarder påverkar affären för de andra mediehusen.

Lith och Benkö möttes i flera debatter under Meg och synade varandras argument noggrannt. Lith menade att dels är Public service en konkurrent då SR och SVT konkurrerar om läsare på nätet, dels att de två statliga bolagen inte lever upp till sina uppdrag som hela landets public service då de skurit ned på sina lokalredaktioner.

Benkö slog tillbaka med att mediehusen snarare ska titta på annan hotande konkurrens, som Google och Facebook.

Ganska kända argument så långt.

Men så återkom AnnaKarin Lith i härom veckan med ett skarpt förslag till SR: Mittmedia skulle kunna ta över nyhetsbevakningen i Dalarna åt SR. Hennes argument var att Mittmedias tidningar kunde göra ett bättre jobb då de har 100 journalister i Dalarna, SR har bara 20.

Självfallet slog SR bort tanken, public service vill sällan debattera sitt eget uppdrag, men debatten har fortsatt och Lith har fått understöd av bland andra Lars Johansson, chefredaktör på Helsingborgs Dagblad.

Den här tanken är det verkligt intressanta. Kan man omvärdera vad public service har blivit? Kan det till och med tänkas att andra producenter än public service-bolaget självt kan göra ett bättre eller minst lika bra innehåll som sänds i public service?

Svaret har vi redan: ja. Redan i dag sänder både SVT, SR och Yle andras produktioner. Då handlar det oftast om produktionsbolag, men vad är det som säger att inte andra mediehus skulle kunna göra samma sak?

På Åland har vi Ålands Radio och TV som producerar public service-radio och -tv. Knappt två miljoner om året omsätts i bolaget via tv-licensen. För det får tv-licensbetalarna en radiokanal, tv i viss omfattning och distribution av ett antal svenska och finländska kanaler.

Politiskt har det diskuterats om att dela på produktion och distribution för att tydliggöra uppdragen, men också kostnaderna för de två delarna. Det har ÅRTV hittills inte velat göra. Både den här ledarsidan och kollegorna på tidningen Åland har också uttryckt oro över den orättvisa konkurrens som uppstår när det av landskapet subventionerade radio- och tv-bolaget nu allt mer ägnar sig åt skrivna nyheter på sin webbplats. Samma diskussion har också förts i riket om Yle.

Kanske är det också dags att diskutera om det bara är ett public service-bolag som kan utföra ett offentligt finansierat public service-uppdrag. Skulle det till exempel kunna vara möjligt att göra radionyhter för public service-kanalen i tidningen Ålands regi på Strandgatan, eller i Nyans hus i Dalbo?

Svaret är förstås ja. Kanske skulle man till och med kunna tänka sig, när nu någon regering i landskapsborgen lyckas skriva ett nytt mediepolitisk program, att se över situationen i stort. Hur får man ut mest av licenspengarna? För det är väl slutligen och sist två saker som är viktiga: bra nyhetsförmedling och så mycket bra innehåll som möjligt för pengarna.