DELA
© Nya Åland

Hopp för vindkraften, men trögt med besluten

Kan det vara ketchup-effekten?
Man frågar sig, med hopp i rösten, om det äntligen ska lossa nu för vindkraften och Åland.
Efter år av skakande på EU-flaskan har landskapsregeringen äntligen fått beskedet, helt förväntat men plågsamt långsamt, ett första sprut om att åländskt stöd till vindkraft är helt i sin ordning.
För att få fram det beskedet krävdes oändligt och onödigt mycket arbete. På samma sätt som med behandlingen av vindkraftsfrågan i riket var det svårt att veta vem man skulle trycka på, var beslutet egentligen skulle fattas, vilka personer som var i nyckelposition, och hur man skulle engagera tjänstemän att fatta ett beslut som säkert i EU-sammanhanget kändes pyttelitet.
Kort sagt, allt som är dåligt med EU, byråkratin, avståndet, de otydliga beslutsvägarna.
Att det till slut blev en lösning, delvis tack vare engagemanget från EU-parlamentariker Nils Torvalds, kan väl betecknas som en arbetsseger, men saker som denna ska lösas per automatik. Det ska inte krävas hårt lobbyarbete för att få svar på en simpel fråga.

Nu väntar vi på beskedet från rikshåll om Åland kan bli en del av det finländska stödsystemet, eller om Åland blir utanför. Efter år av diplomati, förklaringar, utredningar och hårt politiskt arbete både av sittande landskapsregering och den förra, har nu landskapsregering satt ner foten.
Besked inom juni, eller så tolkas tystnaden som ett nej, skriver landskapsregeringen.

Även för det var det dags. Allt som kan sägas från åländskt håll har sagts, upprepade gånger. På den politiska nivån har landskapsregeringen fått åsikterna att svänga från det tveksamt negativa till det uttalat positiva, men någonstans i ministeriernas mörka djup finns ändå ett motstånd, en problematik som tycks göra det omöjligt att komma till beslut.
Det är, om man ska vara krass, numera Finlands problem. Om man av någon orsak, att man vill stöda vindkraftsutvecklingen i andra delar av landet, att man inte vill ge pengar till Åland, att det hänger ihop med någon annan uppgörelse med någon annan industri, inte vill ta med Åland i tariffsystemet, ok. Då är det väl så. Då får vi på Åland konstatera att vi i denna fråga kommit till vägs ände, och gå vidare.
Men ett svar bör komma.

Näringsminister Jan Vapaavuori har säkert andra viktiga frågor på sin agenda. Han tycker kanske att denna fråga är negligerbart liten, att Finland klarar sig utan åländsk vindkraft, att hans väljare har andra prioriteringar, vad som helst. Men för åländsk del är det dags att skaka det sista ur ketchupflaskan. Antingen kommer det en rejäl hög, och åländsk vindkraft får möjligheten att utvecklas, förhoppningsvis till glädje både för dem som vill ha förnyelsebar energi och dem som vill investera i den.
Eller så blir det bara den sista tomma prutten ur en flaska man skakat på i onödan, för att den var slut.

Om man på rikshåll väljer bort åländsk vindkraft så är det ett dumt beslut. Åland har de bästa förutsättningarna i landet, har kommit längst med planeringen, och kan om man räknar med det åländska stödsystemet bli ett billigare sätt för Finland att fylla sina åtaganden.
Men om icke, så icke. Ge oss besked, Jan Vapaavuori.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax