DELA
© Nya Åland

Hjälp till självhjälp för alla familjer

Vem känner sig inte i behov av en familjearbetare någon gång? De flesta familjer förmodligen. Nu finns det äntligen en på Åland.
Det finns egentligen ingenting negativt att säga om Jomala kommuns beslut att anställa en så kallad familjearbetare. Mariehamn har liknande planer, och förmodligen drömmer även andra kommunernas socialkanslier om detsamma.
En familjearbetare ska gå in i familjer och hjälpa till att få vardagen att fungera, hitta rutiner och komma i en sådan kontakt med barnen att man faktiskt förstår vad de menar och vill. Den nya barnskyddslagen, som snart antas som blankettlag på Åland, ställer krav på fler öppna stödåtgärder för problemfamiljer, och poängterar dessutom att barn i första hand är föräldrarnas ansvar, inte samhällets, skolans eller socialvårdens.

Många som ibland känner sig ensamma och okunniga i sitt föräldraskap skyggar säkert för att bli stämplade som en ”problemfamilj”. Så behöver det inte vara. Alldeles vanliga duktiga skattebetalande och produktiva människor kan tappa greppet om familjelivet och behöva hjälp för att få styr på det igen.
Det är inte svårt att hitta orsaker till att det är så, bortom missbruk, sociala problem och elände. Dagens familjer är ensamma, mer ensamma än de någonsin varit. Länken till föräldragenerationen klipps snabbt, och det förväntas inte att föräldrar eller svärföräldrar ska lägga sig i familjelivet. Allt fler barn har vuxit upp i små familjer med ett eller två barn, och har ingen erfarenhet av att ta hand om syskon eller släktingar.
Eftersom kvinnor i stor utsträckning är ute på arbetsmarknaden har hela strukturen på familjelivet ändrat, så att det som förut var ett, visserligen oavlönat, heltidsjobb nu är en marginaliserad syssla som helst ska klaras av på en timme mellan middagen och träningen.

Samtidigt har allas våra förväntningar på självförverkligande och stora upplevelser ändrat. Att uppfostra barn är ett jäkla gnetgöra – det kräver tid, tålamod, närvaro och ett stort mått av tråkig repetition med samma svar på samma frågor, dag ut och dag in. Det kräver sin man och kvinna, som samtidigt vill göra och vara en massa andra saker.

Framför allt ska naturligtvis familjearbetaren vara där för barnens skull, för att möjliggöra en tryggare, bättre uppväxtmiljö. I många fall av mer drastiska socialskyddsåtgärder har socialarbetare inte haft tillfälle att bekanta sig med barnen länge nog för att verkligen förstå vad de säger och menar.
Att prata med barn man inte känner är svårt, och det krävs både känsla och tålamod för att få ett barns förtroende i svåra frågor. Kanske att kommunala familjearbetare kan bli ytterligare ett steg på vägen mot ett bättre barnskydd, på barnens villkor.

Men, naturligtvis, borde även denna verksamhet ske med hela Åland som utgångspunkt och med tillräckliga och centrala resurser för att upprätthålla kvalitet och kontinuitet.
När, när ska Ålands barnskyddsbyrå slå upp de gemensamma dörrarna till ett åländskt barnskydd, som förvisso kan arbeta med befintliga resurser ute i kommunerna, men som kan planera, fortbilda och rekrytera gemensamt? När?

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax