DELA
© Nya Åland

Hellre tala fritt än tiga och krångla

Det har nu gått ett drygt halvår sedan hamnchefen Leif Ahlqvist slog larm om hamnkonstruktionernas skick under vattnet.
Då sade han: ”Görs ingenting väldigt snart blir det väldigt stora problem. Det är så allvarligt att det inte går att skjuta upp underhållet. En preliminär uppskattning är att det behövs 1,5 miljoner euro under ett par år för underhåll av hamnen”.
I förra veckan presenterades äntligen resultatet av den undervattenscanning som företaget Meritaito fått beställning på. Rapporten är kraftigt försenad, men bekräftar nästan exakt det som Leif Ahlqvist sade i september, och som Nya Åland då rapporterade om.

Däremellan har infrastrukturnämndens ordförande Roger Jansson ett flertal gånger låtit förstå att det nog inte var så stora problem med det här, att Leif Ahlqvist sagt för mycket och framför allt hävdat att Nya Åland i sin iver att gå Socialdemokraternas ärenden gjort en höna av en fjäder. Även från stadsfullmäktiges talarstol har problemen bagatelliserats och gjorts till en partipolitisk och journalistiskt korrupt affär.

Rapporten anlände uppenbarligen i digital form till staden den 13 februari. Först en månad senare registrerades den som sig bör, och blev då offentlig, trots att den alltså innehöll information som var viktig både för allmänhet och beslutsfattare att känna till.
Här är det på sin plats att påpeka att digitala handlingar, precis som sådana som kommer i pappersform, omedelbart ska registreras.
När Nya Åland, med juristhjälp, kunnat visa att det resonemang som fördes för hemlighållande inte alls höll, gavs rapporten offentlighet. Plötsligt hade varken Roger Jansson eller infrastrukturdirektör Kai Söderlund med juridiken att göra, utan en ansvaret lades på annan tjänsteman.

Kai Söderlunds förklaring är att rapporten inte var färdig.
Vad var det alltså som inte var färdigt? Det var väl inte tänkt att någon skulle skriva om rapporten?
På många sätt är det också ett märkligt agerande från både infrastrukturdirektör Kai Söderlund och den högsta politiskt ansvariga för ärendet, nämndordförande Roger Jansson.
Varför skulle man undanhålla denna information, när den ändå kommer fram? Om problemen är större än man trodde måste det åtgärdas. Om de visar sig vara mindre än väntat, jättebra.
När stadens ska ta ställning till åtgärder och framför allt finansiering, då måste man helt enkelt veta, alla måste veta, allt.

Den kultur av hemlighållande, undflyende och misstänksamhet gentemot offentlighet och öppenhet som håller på att ta fäste i Mariehamn är ingen bra sak. Grundregeln måste vara att allt som inte av mycket specifika och tydliga, och framför allt lagliga, skäl måste hållas hemligt, ska vara offentligt.
Det betyder att det är tjänstemännens och politikernas sak att i möjligaste mån aktivt informera, inte att ligga och trycka i skräckfylld väntan på att en journalist ska ringa. Dessutom ska man alldeles särskilt måna om att få ut information snabbt i frågor som är krångliga och under debatt.
Staden är, enkelt uttryckt, medborgarnas.

Det är ingen idé att gå och dra in magen om det finns något som väller ut över bältet så fort man släpper andan. Det kommer fram i alla fall.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax