Hellre kvalitet än kvantitet
Ålands framtid har ännu inte – vad det synts utåt – agerat i fallet med Birgitta Johanssons upprepade Facebookutspel. Det är partiets interna problem.
I ett större perspektiv är det ändå vårt gemensamma problem.
Birgitta Johansson har de senaste månaderna varit i blåsväder flera gånger efter inlägg på Facebook. Först om uttalanden om chemtrails, sedan om möjligheten att ”helas” från homosexualitet och nu senast med ett påstående om att yoga är farligt.
De flesta människor kan sätta uttalandena i en kontext och konstatera att chemtrails är en påhittad konspirationsteori, att homosexualitet inte är något man behöver ”helas” från och även avgöra om yoga är ockult eller inte. Samtidigt finns det en grupp människor som tror på det. Det är förstås fritt fram.
Problemet i fallet med Birgitta Johansson är att hon samtidigt sitter på en betydande post i samhället. Hon är en av åtta stadsstyrelseledamöter. Förvisso, alla de tre ämnena hon har uttalat sig om är inget som berörs i det dagliga stadsstyrelsearbetet, så den direkta inverkan på hennes uppdrag är så gott som obefintlig, vad vi vet.
Samtidigt går det inte att komma undan att bilden av Ålands framtid påverkas. Är det här värderingar partiet står för? Är det det här Ålands framtid ska förknippas med?
Hittills har inte partiledaren Axel Jonsson vidtagit åtgärder – i alla fall inga som presenterats utåt – trots att han låtit förstå att saken ska diskuteras. Vad är det som dröjer? Att bara konstatera att hennes inlägg inte är i linje med partiets åsikter och att man ska föra en diskussion räcker inte.
Ålands framtid väljer förstås själv hur de agerar och om den väg man väljer är bra eller dåligt är upp till partiets väljare att avgöra i nästa val.
Samtidigt finns det ett större perspektiv som inte ska glömmas bort. Den här typen av utspel och avsaknad av konsekvenser från partiets håll påverkar vanliga medborgares syn på politikerna. Förtroendet för dem som har makt i samhället påverkas, i negativ bemärkelse.
Fallet med Birgitta Johansson är i det avseendet endast ett exempel, vars betydelse inte ska överdrivas. Det finns andra fall där folkvalda agerat tvivelaktigt, inte haft koll på processer eller juridik. Tillsammans bidrar de till bilden av och förtroendet för gruppen politiker.
På ett generellt plan kan dåliga politiker stå samhället dyrt, dels genom att de orsakar felbeslut som kan få stora konsekvenser, dels genom att enskilda personer kan hamna i kläm. Det är i sig allvarligt, men det är också allvarligt om folk tappar förtroendet, tappar intresset och i förlängningen slutar bry sig om sitt samhälle. Där vill vi inte hamna.
Demokratin mår bra av politiker av bra kvalitet – och då syftas förstås inte på någon viss politisk ideologi, utan trovärdighet – framför kvantitet. Om det inte finns politiker som håller måttet är det i sig ett tecken på att en reform där antalet politiker minskar, är ett steg i rätt riktning.
