DELA
© Nya Åland

Hellre agera på vision än reagera på revision

Men nej, men nej, men nej.
Man visste ju från början, redan när gymnasiereformen hette Struktur -07, att avtalsfrågorna skulle bli de svåraste att lösa, när man skulle jämka samman olika lärargrupper, olika arbetsbeskrivningar och verkligheter till en skola, dessutom med målet att på lång sikt spara pengar.

Problemen har varit många på vägen mot en samordnad gymnasieskola, och flera av dem är ännu inte lösta. Andra saker börjar så småningom finna sin form, efter hårt arbete både inom skolorna och ledningen.
Dessvärre blev avtalet med lärarna ett hafsverk från arbetsgivarens sida. Den stenhårda kritiken från landskapsrevisionen visar tydligt det som många redan misstänkte – det gick för lätt och för snabbt på slutet, när den nya gymnasielagen skulle klubbas igenom inför stundande val.

Dåvarande utbildningsminister Britt Lundberg (C) måste ta på sig ansvaret för detta. Hon var mycket angelägen att inför valet visa att hon gick i mål med det jätteprojekt som upptagit stora delar av mandatperioden, så angelägen att hon drev på processen så att varken förhandlarna på fackets eller landskapets sida hann med de stora förändringarna.
Därför hann man inte räkna ordentligt. Därför hann ingen begripa vilka konsekvenserna skulle bli. Därför har problemen med avtals- och lönefrågorna varit fortsatt svåra, så till den grad att man upprepade gånger budgeterat fel på lönesidan för yrkesgymnasiets del.

Hade problemen varit helt okända hade man kunnat köpa utbildningsminister Johan Ehns (MSÅ) försäkran att saker ska tas itu med och ses över. Riktigt så långt räcker inte förklaringarna. Självklart borde man även under de gångna två åren ha sett att avtalen leder till problem, och att det är något man måste titta på, inte bara sucka över när de kommer på tal.
Om man nu, efter revisorsrapporten, sätter sig ner och går igenom och utlåter sig är det ju bra, men kunskapen om problemet fanns redan tidigare.
Det går ju faktiskt att självmant agera på visioner snarare än reagera på revisioner.

I stora reformprocesser uppstår alltid problem. Så har det varit med ÅHS, med gymnasiereformen, med den kommande kommunreformen, med alla komplicerade processer där tidigare separata enheter ska samordnas.
När man går in i sådana förändringar måste man ta höjd för det, både tidsmässigt och ekonomiskt. Man måste bereda sig på både det högsta och det lägsta; att folk blir ivriga, nyfikna och får en nytändning av reformen, och att det uppstår motstånd, småsinthet och avundsjuka som kan stjälpa hela skutan.

När det gäller utvecklingen för Ålands gymnasium bromsade man upp processen inför valet 2007 och ökade på takten inför valet 2011, bägge gångerna av politiska snarare än praktiska skäl. Det har inte varit till fördel.
Utbildningsminister Johan Ehn har ett stort ansvar, inte bara att sopa upp efter tidigare beslut, utan att driva på sina egna visioner. Vilka är de? Hur ska vi nå dit? Och varför i hela friden har man inte på tre år kunnat diskutera att vissa lärare inom yrkesgymnasiet inte behöver flera hundra timmar per år att förbereda sig, när de undervisar i ämnen som inte kräver sådant?

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax