DELA
Foto: Tomas Enqvist

Har bedömningen av asylsökande varit individuell?

Hur väger man effektivitetskrav mot människors liv och säkerhet?

Det är en fråga som Migrationsverket i Finland har brottats med de senaste åren. Och de har misslyckats.
Frilansjournalisten och tidigare Nya Åland-medarbetaren Jeanette Björkqvists avslöjande i nättidningen Long Play förra veckan om Migrationsverkets hantering av asylprocessen är oroväckande läsning.

2015 kom 32 476 asylsökande till Finland enligt inrikesministeriets siffror, en ökning med 890 procent. Effektivitetskraven ökas i samband med det radikalt. Inrikesministeriet sätter ett mål på 1 000 beslut i veckan, men målet nås inte. 2015 fattar Migrationsverket i 28 252 asylbeslut, ett snitt på 543 i veckan. Och personalen, där 500 nyanställda utan någon egentlig erfarenhet ingår, ska fatta snabbare beslut.

Till sin hjälp har de färdiga lands- och områdesspecifika mallar som klipps och klistras mellan de olika fallen. Samtidigt ändrar Finland säkerhetsklassificeringen för länder som Irak, Somalia och Afghanistan vilket möjliggör för en större andel avslag. De asylsökandes tillgång till juridiska ombud försämras och tiden för att överklaga kortas.

Åtminstone tre irakier som har skickats tillbaka efter negativa asylbesked har mist sina liv efter återkomsten.

Det inte värdigt ett välfärdsland som Finland.

Den viktigaste frågan som måste besvaras är om människor faktiskt har fått individuell bedömning i sina fall. Hanteringen av asylprocessen måste nu granskas externt, inte av inrikesministeriet.

En Migrianställd har i snitt tre timmar på sig att intervjua en asylsökande för att samla underlag för ett beslut. Det kokar ner till att en veckas jobb med intervjuer innebär att ta till sig och förstå ett människoöde på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Kombinerat med ett politiskt tryck att fatta snabba beslut och mallar som gör det lättare att ge avslag, speciellt i svåra fall sätter en enorm press för en handläggare med lång erfarenhet. Det är nästintill omöjligt för en person utan erfarenhet.

Handläggarna har fått för mycket ansvar för snabbt. Längre utbildning hade gett dem flera verktyg. De juridiska ombuden hade bidragit till att säkerställa att de som intervjuas i asylprocessen får sagt det som är relevant för deras fall.

Asylprocessen har varit för fokuserad på resultat och effektivitet. Så pass resultatinriktad att alla människor inte verkar ha fått en ärlig chans att motivera sina asylskäl.

2015 var inget lätt år för migrationsverket, och att fel kan begås av handläggare under så stor press är fullt förståeligt. Men det är upp till ledningen att styra arbetet så att asylansökningarna kan behandlas på ett korrekt sätt. Det som behövdes 2015 och det som fortfarande behövs är en bättre ledning både av inrikesministeriet och migrationsverket för att skapa realistiska förutsättningar för sina anställda att göra ett bra jobb.

Inrikesministeriet bär ansvaret för hur asylansökningarna behandlades under 2015.

Är det ett sådant inrikesministerium vi vill ha i Finland?