DELA
© Nya Åland

Hamburgerkedjan slår Åland i miljöbilspolitik

När nu stadsbussen fått ny åkare och blivit avgiftsbelagd menar många att biltrafiken kommer öka. Men politiken för en miljövänligare bilpark stannar vid uttalanden.
I den heta debatten kring stadsbussen och avgifter ombord densamma har det framförts farhågor om att fler kommer att ta bilen i stället för att betala de två euro som en enkelbiljett kostar med Viking-bussarna. Ett fullt rimligt antagande.
Lägg därtill att befolkningen på Åland är ganska utspridd, Maxinge är svårtillgängligt utan bil och att åläningarna älskar sina bilar och du har en utmaning för våra politiker att se till att personbilstrafikens påverkan på miljön hålls i schack.

Låt oss först och främst vara ärliga. Bilarna behövs. Bilarna kommer att finnas kvar långt efter att både du och jag lämnat in. En del miljödebattörer vill gärna se en bilfri framtid, men detta är en utopi som inte kommer att bli verklighet åtminstone inte detta århundrade.
Med det fastslaget kan vi i stället ställa frågan hur vi ska kunna få ned utsläppen från den, sett till befolkningsmängden, enorma åländska bilparken.

Runt om i världen försöker experter och politiker, biltillverkare och miljödebattörer att lösa gåtan om hur bilarna ska kunna ingå i en hållbar utveckling. De allra flesta är enade om att det inte finns en lösning. Det handlar i stället om en lång rad olika åtgärder som måste tas, som sammantaget ska garantera att bilarnas del av utsläppen av växthusgaser hålls på en nivå som moder jord kan leva med.
Det handlar om allt från att få folk att välja mindre och/eller motorsvagare bilar för att sänka förbrukningen till de mest moderna elbilarna. Däremellan finns redan existerande teknik som biogas, etanol, laddhybrider (bilar som primärt drivs med el, men också kan laddas med en förbränningsmotor) och biodiesel.
Det som krävs för att verkligen få rullning på den här omställningen är kraftfulla politiska beslut. Precis som man lockar företag och lantbrukare med miljöstöd, fungerar det på bilägaren att locka med en miljöbonus i form av bidrag eller sänkt skatt om denne köper en bil som drivs mer miljövänligt än medelbilen i dagens bilpark.
Detta har med framgång testats. I Sverige infördes 2007 en miljöbilspremie om 10.000 kronor till den som köpte en bil som släppte ut mindre än 120 gram koldioxid per kilometer eller kunde drivas av alternativa bränslen. Effekten var stor. Dessvärre schabblade den svenska regeringen till stor del bort satsningen med kortsiktighet, ändrade regler och en övertro på etanolen. Men premien startade omställningen mot snålare bilar i landet.

I Finland är skatterna på bilar hög. En viss omställning av skatterna för att gynna snålare bilar har tagits, men vägen till att det blir ”billigt” att byta till en snålare, och därmed miljövänligare, bil är lång.
Här på Åland har politiker i år mässat om att elbilen ska frälsa vårt samhälle. Politiker från varenda parti har lovprisat elbilen som perfekt för Åland. Oftast med allt för lite kunskap om vad de talar om. Och framför allt: utan att ta ett enda steg för att locka till elbilsköp.

Det förra först: Elbilen kommer inte ensam att ”rädda” jorden. Elbilen har för kort verkansradie, batterier är för tunga, laddningen räcker än kortare tid när det är kallt och elbilarna är ruskigt dyra.
Så till den senare punkten: de politiska initiativen för att underlätta för miljövänligt bilåkande på Åland är löjeväckande få. I dag finns EN pump för alternativa bränslen på Åland. Detta trots att det tillverkas både fiskdiesel och biogas lokalt. Laddstolparna för elbilar lyser med sin frånvaro. Utan infrastrukturen för alternativa bränslen, inga bilar som kan drivas med dem.

Som en aningen haltande, men ändå intressant jämförelse, kan man konstatera att hamburgerkedjan McDonalds i Sverige öppnat ett flertal laddstolpar, och planerar för 20 stycken under de närmsta åren. Där ligger landskapet Åland i lä.

Jonas Bladh