DELA
© Nya Åland

Grön el intressant när pengen växer

Det är politik, politik, politik. Och krånglig sådan.
När den åländska vindkraftens vara eller icke vara nu diskuteras i allt skarpare ordalag är det som så ofta förr ett helt och hållet politiskt spörsmål som kläs i juridiska termer.
Ålandsdelegationen har stängt en väg för Finland att slippa ta in den åländska vindkraften i det finländska stödsystemet, genom sitt utlåtande att Åland kan omfattas av det utan att det bryter mot självstyrelselagen.
Ålandsdelegationen har ingenting sagt om huruvida det är lagligt att låta bli, för den frågan har inte ställts.

Förlorar man sig i lagtolkningarna kan man få vilse en lång stund, och ändå komma ut med några kärnfrågor obesvarade:
Varför finns det starka krafter i Finland, särskilt på ministerierna, som inte vill inkludera Ålands i stödsystemet? Eller snarare, vilka är deras argument?
Och vilka är argumenten för Åland, utom det uppenbara att de åländska vindkraftsproducenterna behöver pengarna?
Är detta en ekonomisk fråga? En prestigefråga? En partifråga? En språkfråga?

Låt oss konstatera följande:
Finland har (även för Ålands del, som det åländska folkets representanter) fattat beslut om EUs klimatmål. Klimatmålen är högt satta, särskilt när det gäller vindkraften.
Finland kommer att få mycket svårt att klara de uppställda målen.
Åland har de bästa förutsättningarna i landet för vindkraft, och har dessutom kommit längst med planerna på nya anläggningar.

Regeringsrådet Anja Liukko vid arbets- och näringsministeriet ger i sina svar till Nya Åland uttryck för en grundmurat negativ inställning till att inkludera Åland i stödsystemet för vindkraft. Man vill verkligen inte, och söker därför heller inte vägar för att nå fram. ”Åland har också förpliktelse att uppfylla miljökraven för EU:s miljömål eftersom Åland också är en del av EU.”, säger Anja Liukko.
Låt de rika ålänningarna klara sig själva, med andra ord.

Här står alltså våra åländska politiker inför en stor utmaning. För det första att reda ut exakt var och varför motståndet finns, och sedan att övertyga dem om motsatsen. Det behöver knappast ens sägas att detta är ett av de tillfällen då Åland ensamt inte har tillräckliga ekonomiska muskler för att utveckla en näring som är både miljömässigt intressant och potentiellt lönsam – om staten Finland betalar för utvecklingen.
Åland behöver alltså övertyga rätt människor om att detta inte bara är bra för Åland, utan att det också är viktigt och bra för Finland. Det vill säga att de satsade miljömiljonerna gör mest och bäst nytta om de placeras på Åland.

Letar man efter paralleller finns för Ålands del en stor och uppenbar – nämligen sjöfarten. Det är ju ingalunda så att dagens sjöfart bara är lönsam på egna ben, den är beroende av massiva stödåtgärder för att i konkurrenskraft kunna matcha andra länder.
Såsom med de flesta stora näringar vars vikt inte bara mäts i lönsamhet utan också i arbetstillfällen och kringeffekter.

Låt oss också komma ihåg att orsaken till den åländska ivern dels är omsorg om miljön, dels en framsynt tanke om att det ska gå att tjäna pengar på vindenergi. Det går än så länge bara om den politiska nivån och våra skattemedel används i det syftet. Och då är det de finländska skattebetalarnas pengar vi pratar om, utöver den klumpsumma Åland redan tilldelas i enlighet med självstyrelselagen.
Grön energi är en global överlevnadsfråga, men det är också stora pengar. Därav tvisten.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax