Grattis nya regeringen – nu börjar allvaret
I dag tillträder regeringen Katrin Sjögren. Den har fyra tuffa år framför sig.
I några veckor har nu Katrin Sjögren väntat och filat på sitt regeringsprogram. Nu är det dags att träda in i regeringsrummen och börja jobba.
Och jobba, det kommer man att få göra. Dels har man en opposition som lovar att vara som hökar på regeringen.
Men framför allt har man en ekonomi att sätta i balans.
I förra veckans tredagarsdebatt om regeringen Gunells sista budget för landskapet blev det näst intill parodiskt när regeringsföreträdare efter regeringsföreträdare intog talarstolen och beklagade att man nu lämnar över makten med en underfinansierad budget.
Sakta men säkert har landskapets ekonomi holkats ur av den långvariga ekonomiska kräftgången i Europa i allmänhet och Finland i synnerhet. När tillträdande finansminister Mats Perämaa var just finansminister i den förrförra regeringen var regeringens kassavalv välfyllt med sparade slantar. De är slut nu. En annan verklighet väntar för den återvändande kassören.
Att regeringen Sjögren kommer att skynda på en kommunreform är tydligt. Säkert gör man det till stor del för att säkra en jämställd och säker hantering av till exempel socialfrågor. Men självklart är målet också att kapa kostnader.
Det första steget blir att tillsätta en utredning som på djupet tar reda på hur en kommunsammanslagning kan gå till, hur det skulle påverka ekonomin, skatter och kommunernas åtaganden och gör upp en tidsplan. Den utredning som presenterades kring en eventuell sammanslagning mellan Finström, Geta och Sund gav blodad tand för påhejarna av en kommunreform, och sådana finns det gott om i den nya regeringen.
Men en reform kommer att ta tid, och under den här mandatperioden lär inga pengar sparas.
Inte heller kommer en annan av regeringen Sjögrens stora uppgifter, att knuffa arbetet med den nya självstyrelselagen rejält framåt, att ge några inkomstökningar av rang under de kommande fyra åren. I stället handlar det om att finna nya vägar.
Antingen får man öka sina intäkter på något sätt. Paf-pengar har den nu avgångna regeringen använt på nytt sätt, finns det månne mer att ta av där? Knappast, speciellt inte när Liberalerna varit tuffa i sin kritik mot just detta och kallat det att landskapet blivit ”spelberoende”.
Så återstår bara inbesparingar på den ost som sakta men säkert redan trimmats ned.
Delar av oppositionen, främst Ålands framtid och Obundna, har redan krävt ytterligare inbesparingar. Men å andra sidan har de inte preciserat var dessa skulle göras.
Frågan är bara hur den nya regeringen ska hantera situationen. Den avgående regeringen har använt osthyvel och Paf för att leverera budgetar som håller sig inom skamgränsen, men de stora inbesparingarna har uteblivit.
Kan Perämaa hitta fler kanter att hyvla på? Säkert någon, men inte speciellt många. I stället måste större drag till. Då är frågan vad som ska dras in.
I den åländska nationalsporten samförstånd har ofta stora beslut blivit liggande allt för länge. Då inget parti är markant större än andra, och framför allt då majoriteter ständigt byggs på flera ideologiska grunder, blir det svårt att genomföra de verkligt stora samhällsomdanande strukturförändringarna. De som på allvar pekar ut en ny riktning för en ny tid. De som tydligt säger att så här ska samhället se ut i framtiden.
Om man kan göra det, kan man också hitta en nivå på samhällsservicen som både uppfyller lagar, blir förståbara – och därigenom accepterade – av medborgarna och dessutom bli verklighet.
Frågan är om regeringen Katrin Sjögren klarar den gigantiska uppgiften?
