Granska om allt gått rätt till med kajbygget
En plump i protokollet blir det ohjälpligen för Mariehamns stad för hur man hanterat ombyggnaden av kaj 6. Kanske vore det dags att granska hela förfarandet internt, för att försäkra sig om att det inte ligger flera skelett i garderoben.
Om man läser entreprenadavtalet mellan Mariehamns stad och hamnentreprenören Terramare för byggandet av kaj 6 kan man på sidan 9 läsa följande:
18. Beställning av tilläggs- och ändringsarbeten får göras endast av Leif Ahlqvist.
och
19. Beställarens huvudkontrollant: Jorma Hagelberg.
Häri ligger två av huvudproblemen i den härva det nu blivit av upphandlingen.
Leif Ahlqvist, en utmärkt tidigare brand- och räddningschef, har inte det tekniska kunnandet för att fullt ut kunna hantera och kontrollera ett komplicerat projekt som ett kajbygge. Vill man uttrycka det plumpt; Han vet inte när han blir lurad.
Jorma Hagelberg är sedan länge och väl känt nära lierad med Terramare. Han har ett mångårigt samarbete med Terramare. Han är inte rätt person att representera Mariehamns stad mot entreprenören.
Det är ju allt gott och väl att byggen går smidigt och att relationerna och kommunikationen fungerar, men man har helt enkelt inte från stadens sida förstått att beställaren och byggaren står på olika sidor i en förhandling och när man skriver ett kontrakt. Den som ska bevaka att stadens intressen kommer först kan inte ha en så nära koppling till en viss enterprenör.
När det gäller hanteringen av detta ärende i förvaltningen efter att Nya Ålands Annika Orre började granska ärendet, bär det vissa likheter med hur katter beter sig när de gått på lådan.
Ett ivrigt krafsande har förekommit för att dölja några obehagliga högar. Det har nosats omkring och sprättats upp sand i ögonen på folk. Det är inte vackert, och det är definitivt inte så som offentlig förvaltning ska fungera. Möteslistor ska inte sakna viktiga punkter. Ärenden som inte måste vara konfidentiella ska inte gömmas inuti ett annat ärende. Det ska inte komma dubbla budskap och svar som slingrar sig kring frågorna som maskar på kroken.
Ställda inför fakta reagerar infrastrukturdirektör Kai Söderlund och Leif Ahlqvist ändå korrekt. Man skäms och man lovar bättring. Man inser att det förekommit brister.
Detsamma kan sannerligen inte sägas om Terramares vd Seppo Ajanko, som när han blev intervjuad av Nya Åland inte bara kallade reportern ”stackars lilla flicka”, utan också förklarade att det var bäst för mariehamnarna att bolaget fick jobba ifred och att ålänningarna ju ”får skatter från fastlandet”.
Granskningen så här långt visar dels att oklarheter förekommit i upphandlingen, dels att fel begåtts med de tilläggsbeställningar som gjorts efter att entreprenadavtalet slöts. Rimligen borde staden än en gång se över om nämnden faktiskt hade relevant och korrekt kunskap när man beslöt teckna avtalet med Terramare. Minns att det fortfarande ligger en överklagan från Bygg Ab hos förvaltningsdomstolen i detta ärende.
Och rimligen borde man se över sina upphandlingsrutiner och överväga att för de stora projekten ta in en utomstående konsult med de specialkunskaper som är nödvändiga. Alternativet är att nyttja den samlade sakkunskap som finns internt inom stadens tekniska sektor.
