DELA
© Nya Åland
Foto: Stefan Öhberg

Gränserna för privat tyckande

Ena dagen har partiledningen fortsatt förtroende för sin ledamot i stadsstyrelsen, dagen efter tar man starkt avstånd.

Vad hände däremellan? Kom någon till insikt om att privata åsikter inte alltid är enbart privata?
Att flygplan förorenar miljön är inget nytt. Miljömedvetna medborgare drar ner på resandet för att minska utsläppen. Men att kondensstrimmorna som man ser efter planen skulle vara gift, som sprutas ut för att minska världens befolkning är få beredda att tro på.

Så inte Ålands framtids ledamot i stadsstyrelsen Birgitta Johansson, som namnger mäktiga män och organisationer som bakomliggande krafter. Johansson har också en rad andra funderingar, som är svåra att omfatta.

Hon är inte ensam om att fundera i annorlunda och ovetenskapliga banor. Det finns kreationister, som tror att världen skapades som den går och står av en gud för några tusen år sen. Att det finns vetenskapliga bevis för annat rubbar inte kreationisterna i deras tro.

Det går inte att förbjuda folk att tro vad de vill, däremot är det inte alltid ok att sprida sina åsikter, inte om man skadar andra. Och hur ok är det att en person, som ser konspirationer överallt, sitter i ledningen för Mariehamn?

När Johansson förra veckan gick ut med varningar om att vi håller på att förgiftas genom medvetna utsläpp från flygplan tog Ålands framtids ordförande Axel Jonsson lätt på saken. Birgitta Johanssons åsikter om Chemtrails, de giftiga utsläppen, skall inte uppfattas som partiets utan som hennes privata. Vilket de självfallet är.

Dagen efter, se insändare i dagens tidning, tar han starkt avstånd från åsikterna och ber Johansson välja mellan att fokusera på de frågor som partiet prioriterar eller lämna partiet.

Uppenbarligen har reaktionerna på partifältet varit starkare än Jonsson hade väntat sig. Föga förvånande. Ålands framtid har gått från ett i viss mening extremparti, med självständighet överst på agendan, till ett mera mitt i fåran-parti efter att Åländsk demokrati tog ytterplatsen.

Partimedlemmar och anhängare trivs antagligen bra i mer salongsmässiga sammanhang och då blir Birgitta Johansson en belastning.

Frågan man ställer sig är varför (Åf) gav platsen i stadsstyrelsen till just Johansson. Hon har inte stuckit under stol med att hon tänker och tycker annorlunda i flera avseenden och också kan väcka uppseende, så vad hade man väntat sig? Var det helt enkelt så att man inte hade någon annan?

När centern bytte Erica Sjöström mot Jörgen Pettersson så måste (Åf) få fram en kvinna på platsen efter Anders Holmberg (Ob) för att bibehålla könsbalansen. Det fanns ingen annan?

Och vad gör Birgitta Johansson, sitter tyst eller tvingas gå?