God skolstart i alla landskapets skolor
I går började den viktigaste framtidssatsningen på Åland – igen.
Varje år vid skolstarten får vi en ny chans på framtiden, en ny date med ödet, en hel kull framtida forskare, förvaltare, vårdare, mekaniker och konstnärer. De kommer i vår gemensamma samhälleliga vård genom den mest avgörande, utjämnande och ifrågasatta institution som finns, skolan.
I skolan väntar en yrkesgrupp som aldrig får den uppskattning de förtjänar, men kanske inte heller den kunniga och insatta kritik som borde komma lärare till del. Ofta lever man i skolorna i en tämligen sluten värld, dit varken föräldrar, politiker eller andra har särskilt stor insyn, och där barnen av lojalitet och för att de inte känner till alternativ anpassar sig till saker som kanske inte alltid är optimala.
Skolan blir snabbt ett eget universum, och i den världen formas allas vår framtid, från små klarögda ettagluttare till trumpna, truliga och förhoppningsvis klokare sextonåringar som går ut grundskolan nio år senare.
Det finns ingen annan institution i vårt samhälle där så mycket kan åstadkommas, inga viktigare anställda än lärarna, och inga resurser som är så väl investerade som de man satsar på skolan.
Under de senaste åren har mycket av vårt fokus inom utbildningssektorn på Åland legat på gymnasialstadiet.
Ska separata skolor samlas under ett tak, hur ska förvaltningen se ut, hur ska resurserna samordnas. Det har varit en viktig och nödvändig process, som kanske så småningom börjar bära frukt.
Dags då kanske att rikta sökarljuset på det som kanske är ännu viktigare, för att det berör precis varje barn på Åland. Är grundskolan, denna välsignade institution, så bra som den kan vara? Är de resurser som används i de sexton åländska kommunerna optimalt använda? Har eleverna i olika kommuner på Åland samma möjligheter?
För de allra flesta är de åländska grundskolorna bra och trygga platser där man lär sig mycket av det som är nödvändigt för framtiden. För en del är skolmiljön ett helvete, för andra är det väldigt svårt och förknippat med smärtsam självinsikt. I marginalerna är skolan aldrig tillräckligt bra, och kanske är det just där som behovet av samarbete och flexibilitet borde utvecklas.
När nu allt annat, inklusive det politiska livet, drar igång för hösten, ägna då en tanke åt detta enkla faktum:
Vi har nio år på oss att förse framtidens barn med den kunskap och de färdigheter de behöver, att hjälpa dem att bli hela människor. Efter det ska de barnen skaffa sig ett yrke och bära upp vårt samhälle, vårda oss som är vuxna nu.
Finns det nånting som är viktigare än det, som framtidssatsning? Finns det ett enda näringslivsprojekt där man kan åstadkomma så mycket för sina satsade pengar som i grundskolan?
Låt oss önska alla lärare, alla elever och all övrig skolpersonal ett gott, lugnt, framgångsrikt arbetsår.
I grundskolan vilar den hemliga skatten, guldägget, den magiska maktens ring. Känner ni hur den ligger där och glöder av hopp och framtidstro?
