DELA
© Nya Åland

God livskvalitet kan vara en förening

Det finns enkla sanningar. Som att människor mår bra av andra människor.
Konstföreningen är i kris och medlemsantalet rasar. Föreningen för Brändö bio läggs ner. Ungdomsföreningar på landsbygden har stora problem att hitta medlemmar och att fylla sina stora hus med verksamhet.
Detta är bara några av exemplen på en utveckling där föreningströttheten spridit sig, och det som en gång varit viktigt och livaktigt blivit likgiltigt och urvattnat.

Å andra sidan, se på Träffpunkt Ungdom som för ett drygt år sedan riskerade att bli av med anrika Pub Bastun för att det inte gick att få ihop en styrelse ens. I dag är det full fart på verksamheten igen, nya medlemmar tillkommer och Bastun lever som aldrig förr.
Den som varit med ett tag vet att föreningar lever i vågor och generationer, att eldsjälar kommer, brinner och slocknar.

Enligt Patent- och registerstyrelsen finns det på Åland 750 registrerade föreningar. Många av dem finns bara på pappret, om ens det, men siffran är ändå påtagligt hög. Inte ens i den svenskspråkiga delen av Finland, där föreningsbenägenheten ändå är hög, kommer man till lika höga siffror.
Detta är en bra sak. Det åländska föreningslivet är viktigt – därför att det är viktigt.
Låter det enfaldigt? Det är det bevisligen inte.

Åland är enligt alla parametrar ett välmående samhälle. Vi lever länge, vi är friska, de flesta av oss jobbar, vi har hög kvalitet på vården, på skolan, på omsorgen. Det enda vi är dåliga på är att rösta i val, vilket kanske är ett tecken på stor förnöjsamhet snarare än likgiltighet.
En av orsakerna är, tror jag, att ålänningarna i hög grad fortfarande lever tillsammans, arbetar tillsammans, bygger broar och knyter band utanför sin omedelbara familj och arbetsplats.

Därför är det förstås oroande om det är så att allt fler föreningar får svårt att upprätthålla verksamheten. Både för att det frivilliga arbetet och engagemanget gör att viktiga saker blir gjorda och för att människor slutar träffa människor och i allt högre grad umgås med eller via maskiner. För att människor slutar uppskatta den enkla glädjen i umgänge, och i stället vill bli underhållna, roade och informerade i en envägskommunikation.
Det låter väldigt präktigt, men gemensamt arbete är en bra sak, speciellt när man inte får betalt för det.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax