DELA
© Nya Åland

God krishantering i odramatisk grundstötning

Det finns en sak man alltid kan vara säker på. Det oväntade inträffar förr eller senare.
Alldeles särskilt när man har med människor att göra. Alla kombinationer av missöden, oväder, farleder, teknikstrul och mänskliga misstag som kan inträffa kommer förr eller senare att göra det, och därför gäller det att vara beredd.

När Viking Lines Amorella gick på grund i Föglö skärgård var det av allt att döma en mycket odramatisk incident, som fartygskatastrof räknat. Farten var låg, vädret hanterbart, grundstötningen mild. Det fanns dagsljus. Skadorna var inte av katastrofal karaktär. Inga människor kom till skada.
Ändå väckter i de flestas minnen tankar på värre fartygskatastrofer, på Estonia, nära oss i tid och rum.

Det tänkte de som var ombord på också. De var rädda, sedan oroliga, sedan uttråkade och irriterade. Alla ville vara någon annanstans än på en kryssningsfärja där festen dragits in.
Det är alltid illa när något inträffar som rubbar passagerarnas och allmänhetens förtroende för att man tryggt kan röra sig på vattnet. Om något ändå ska inträffa, vilket det som sagt gör förr eller senare, kan man konstatera att Viking Line och andra inblandade aktörer i detta fall skötte krishanteringen exemplariskt. Man informerade väl (tillräckligt är det aldrig), man höll passagerarna mätta och varma, men inte berusade, man ordnade logi och transporter på bästa vis.

Fick alla det de ville, genast? Var natten och morgonen bekväm för alla knappa 2 000 passagerare? Knappast. Men sådan är krisens natur. Det är inte på tv, där man kan luta sig tillbaka från katastrofen och byta kanal när det blir tråkigt eller obekvämt.
Kanske kan man något stillsamt reflektera över den skillnad i nyhetsrapportering och delvis också bland passagerarna som blir så tydlig i krislägen som detta. I svensk media beskrevs den ofrivilliga turen till Mariehamn ombord på Amorella som en ”skräcknatt”, och timmarna efter grundstötningen som kaotiska, med rädda, gråtande människor i flytvästar. I finska och finlandssvenska medier var toner mycket lugnare, nästan lugnande, och man lyfte fram den sensationella nyheten att man på färjan slutat servera alkohol.

Är det mediaklimatet som är annorlunda i Sverige än i Finland. Eller är det inställningen till motgångar och svårigheter? Eller handlar det om något slags kollektiv förhandsinställning till kriser som något att komma över eller något att bli kränkt över. Skillnaderna finns där, om de sedan bottnar i vilken vinkel sensationslystna journalister väljer eller hur mycket folk tycker att de har anledning att klaga.

Nu var det helt enkelt så att Viking Lines informationschef Johanna Boijer-Svahnström och den övriga informationsstaben samt personalen ombord på Amorella gjorde ett bra jobb i olyckliga omständigheter, och att vi får vara glada att en hotfull situation löste sig på ett odramatiskt sätt.
Framtiden får utvisa om det finns skäl att se över rutiner på grund av incidenten.
Mot den mänskliga faktorn finns helt enkelt ingen bot.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax