DELA
© Nya Åland

God journalistik får inte bli en bristvara

Själva livsluften för en journalist är att det alltid pågår något fuffens som behöver avslöjas.
Saker missköts. Folk är lata. Tjänstemän och politiker är korrupta, alternativt okunniga, företagare är giriga vinstmaximerare till varje pris. Man kunde alltid ha gjort något annat i stället. Det andra hade varit bättre och billigare. Allt tar för lång tid, och det beror oftast på inkompetens.
Väldigt mycket bra journalistik föds med den utgångspunkten, och den behövs.

Ibland kan man dock känna att skillnaden mellan journalisten som misstror allt och den anonyma näthataren som misstror allt blir obehagligt tunn, särskilt när man betänker att
a. de flesta människor är inte onda
b. de flesta människor gör sitt allra, allra bästa
c. det mesta blir bra till slut

I dagens värld av snabba beslut och ännu snabbare reaktioner är det så lätt hänt av vi dömer och betygsätter det som knappt ens kommit igång, att vi röstar ut människor och processer som om vore verkligheten en reality-såpa där den som inte levererar tv-mässiga oneliners bara ska bort.
Om journalistiken fungerar på samma premisser som kvartalskapitalismen så blir det fel, och det blir okunnigt.

Om journalistiken och den fria nätdebatt som finns på olika forum (inte minst på tidningarnas hemsidor) börjar dra åt samma håll i en ständig jakt på skurkar och konspirationer skapas en stämning av ovilja, misstro och rädsla som är rent destruktiv, särskilt om konsekvensen blir att allt fler i samhället tystnar och kryper ihop för att inte utsätta sig för prickskyttarnas kikarsikte.
Den enda boten är att journalistiken måste bli bättre.
Bättre på djupet och bredden, bättre på det långa perspektivet, bättre på faktagranskning.

Och där går vi på grund.
En annan trend i samhället är nämligen att det blir allt svårare att ta betalt för den goda journalistiken, den som jobbar med fakta och kontroll, med etiska riktlinjer, med allsidighet och öppenhet som mål.
Under en tid har det varit populärt att lyfta fram olika diskussionsforum och twitterflöden som ersättare för den traditionella journalistiken – snabbare, billigare, bättre. Ursäkta nu, men nej. Det funkar inte. Diskussionstrådarna är som ett morgonmöte på en redaktion, full av osovrade rykten, bitar av fakta, halva hågkomster, enstaka briljanta insikter.
Det är fröet till den goda journalistiken, innan själva jobbet blivit gjort.

Det vore absolut inte bra om vi bara kunde fortsätta som förr, när det fanns journalister som fick och kunde skriva, och andra debattörer som aldrig hördes. Det finns absolut fog för en mediekritisk diskussion, inte minst om den hetsande och uthängande journalistiken som kanske inte befrämjar sanningen så mycket som scoopet.
Journalistiken behöver förnyas och förändras i nya kanaler, men den behövs.

Det är kanske slutpunkten för argumentet. I en offentlig debatt som ibland är okunnig, kortsiktig och där alla driver sina egna agendor måste den goda journalistiken finnas som alternativ.
Vi måste bara bli ännu bättre på att leverera den.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax